Oj

Jag kanske inte borde ha kollat min statistik. Blev nämligen ganska ställd. Plötsligt var det mycket fler som varit in och tittat än nånsin tidigare. Min blogg är ganska ny och inte har jag gjort reklam för den heller, så jag blev, som sagt, lite ställd.

Orsaken var mitt inlägg om Utan. Micaela hade länkat till det. Och några andra också. Men eftersom deras bloggar är låsta, vet jag inte vad de skrivit. Och det känns lite konstigt.

Nåja. Det som faktiskt känns mest konstigt är att jag inte läst boken. Så jag kan ju inte skriva något om den. Mina tankar föddes ur de intervjuer jag läst. Måste nog skaffa mig boken snarast!

Men en sak vill jag kommentera. Micaela skriver som en kommentar till mitt inlägg att hon funderat på om hon borde ha pratat mer om sin barnlöshet innan. Och Uniflora skriver att en bekant, t.ex. en kollega inte bör fråga, medan en väns fråga i de flesta fall tas emot positivt bara man finns kvar som stöd efteråt.

Det är här min svaga punkt finns. Förstås frågar man inte en ytligt bekant om saken. Jag har själv fått sådana obekväma frågor. Handen på min mage och gratulationer. En gång svarade jag ärligt att det bara är fläsk. Antar att den personen aldrig mer frågar en sådan fråga.

Men sen. Vännerna. Med flera av mina vänner har man inte kunnat diskutera denna fråga. Och det har känts konstigt. Att prata om allting utom DET. Och att efteråt, då personerna blivit Med, inse att man inte fick hjälpa, vara med och stöda under en lång väntan, längtan. Men inte vet jag. Kanske jag inte skulle ha varit något stöd? Eller kanske jag i dessa personers ögon är en bekanr. Inte en vän.

Nå. Hur som helst gläds jag otroligt mycket åt alla dessa under som skett bland mina vänner. Fast jag fick veta om dem först efteråt.