Var sjuttonde sekund

Peppes inlägg om nolltolerans påminde mig om att jag hade tänkt skriva ett inlägg förra veckan då jag sett pjäsen Adjusted på National Arts Festival i Sydafrika. Men eftersom tillgången till nät var så gott som obefintlig glömde jag bort det. Pjäsens tema var rätt och slätt våldtäkt, även om berättelserna om de tre huvudpersonerna varvades med mysmys och humor. Det var endast tre kvinnor på scenen och med tanke på Sydafrikas apartheidhistoria kunde man redan av deras hudfärg ana att historierna skulle komma att te sig väldigt olika, men samtidigt ändå så lika. Historien om kvinnan, den våldtagna kvinnan, är den samma, fastän den är olika. Ändå gnagde det i mig att historien om den vita kvinnan utspelade sig på 40-talet medan de färgade kvinnornas berättelser spelades upp från 90-talet och i nutid. Lite som om en vit kvinna av idag inte skulle kunna bli våldtagen. Som om dagens våldtäkter endast berör de svarta.

Nå det var mycket som gnagde gällande det vita och svarta under hela resan, liksom under min förra resa i mars. Mycket. Mycket som var bra. Men mycket som liksom bara hänger. Inte pyr. Men hänger.    Saker man inte talar om, som man kanske inte ser. För man kommer från olika världar och fastän man nu lever i samma är det ändå som om man levde i parallellvärldar. Inte bara gällande svarta och vita utan nästan ännu mer gällande rika och fattiga.

Nåja. Men det som jag egentligen skulle skriva om var det här:

Var sjuttonde sekund blir en kvinna i Sydafrika våldtagen. Var sjuttonde sekund!

Man blir mållös. Och undrar vad det finns att säga om det. Utom allt. Och inget. Det är en helt vansinnig siffra. Var sjuttonde sekund!

Men en sak i detta började störa mig något oerhört medan jag såg pjäsen. Nämligen hur man säger just detta. Att en kvinna i Sydafrika blir våldtagen var sjuttonde sekund. Kunde man istället för att fokusera på offret tala om det verkliga problemet:

Var sjuttonde sekund är det en man i Sydafrika som våldtar! Var sjuttonde sekund!

Världen är skrämmande.

Jag brukar åka med den här bussen ibland. Jag undrar just i vilken buss jag hade fått sitta. I den för finnar, finlandssvenskar, eller i den för mänskor med annat utländskt utseende. I svenska bussen hade jag ju klart inte matchat, för svensk är jag ju inte. Och inte ser jag ut som en finne heller.

Man tar ändå åt sig

Jag är mörk. Inte i hyn, men i håret. Trots det är endast en åttondel av mig tysk. Resten är finskt. Eller finlandssvenskt. Men alla mina far- och morföräldrar har råkat vara mörka i håret, så det hade ju varit lite konstigt om jag varit blondin.

Förut tyckte jag det var kul då folk trodde man var utlänning och såg exotisk ut. Men det gör jag faktiskt inte längre. Eller jo, ibland. Om frågan kommer av nyfikenhet av någon man redan känner eller annars diskuterar med.

Men det händer allt oftare att jag måste visa ID då jag handlar med kreditkort. Också om jag inte handlar på kredit. Eller ens för nån stor summa. Detta händer speciellt i en av de stora svenska klädkedjorna. De första gångerna tänkte jag inte ens på det. Sen började jag fundera på om försäljarna tyckte jag såg så slarvig ut att de inte tyckte jag kunde ha ett eget kreditkort. Tills jag fattade: Jag såg inte ut som en finne. Jag såg ut som kvinnan utanför som sålde rosor. Eller som kvinnan med de stora örhängena och den vida kjolen. Trots att jag var klädd i helt vanliga kläder. Inte i beige, men ändå. Jag var helt enkelt lite för färggrann och exotisk för att kunna äga ett finskt kreditkort.

Senaste exemplet var då jag köpte scensmink och fick hjälp av en expedit med att hitta rätta färger. Kvinnan ifråga var inte på något sätt otrevlig eller misstänksam, utan kommenterade bara mina färger med att säga "...kun sinulla on ulkomaalaista alkuperää".

Det var så skönt att säga att det har jag inte alls. Att jag är helt finsk. Och hon blev så nålå. Men vadå. Det nålåga var ju inte att hon tog en finne för utlänning, utan för att hon p.g.a. mitt utseende satte en stämpel på mig. Det sa jag åt henne också. Och hoppades hårt att hon inte hörde nån finlandssvensk brytning.

Perussuomenruotsalaiset

Hur sku det va med ett sånt parti? Det slog mig bara att det finns en hel del finlandssvenskar i den här regionen som har precis samma värderingar som perussuomalaiset, bara att de vill hålla kvar pakkoruotsin och slopa den där jävla finskan. För den e endå onödigär när man ändå int kommer att flytta från hemorten.

Och int tänker man nu nånsin fara på Faces heller. Där finns bara hippin å dom sku kunna fara me alla andra såna där ne.. jag menar svartsk... alltså invandrare till dit dom hör hemma. Typ Karelen. Där finns ju ändå bara ryssar, så dit sku dom passa rikit bra. Har dom int redan någå KarelianFaces? Jo dit med dom alla bara. Å int störa här hos oss i Stallörsparken för dit passar bara Tomas Ledin. Annars ork man nog int betal in sej.

De kan ju regna å. Å då e de bäst att sita hos kaverin för det hörs ju till balkongen i alla fall. Sommaren är kort.