Var sjuttonde sekund

Peppes inlägg om nolltolerans påminde mig om att jag hade tänkt skriva ett inlägg förra veckan då jag sett pjäsen Adjusted på National Arts Festival i Sydafrika. Men eftersom tillgången till nät var så gott som obefintlig glömde jag bort det. Pjäsens tema var rätt och slätt våldtäkt, även om berättelserna om de tre huvudpersonerna varvades med mysmys och humor. Det var endast tre kvinnor på scenen och med tanke på Sydafrikas apartheidhistoria kunde man redan av deras hudfärg ana att historierna skulle komma att te sig väldigt olika, men samtidigt ändå så lika. Historien om kvinnan, den våldtagna kvinnan, är den samma, fastän den är olika. Ändå gnagde det i mig att historien om den vita kvinnan utspelade sig på 40-talet medan de färgade kvinnornas berättelser spelades upp från 90-talet och i nutid. Lite som om en vit kvinna av idag inte skulle kunna bli våldtagen. Som om dagens våldtäkter endast berör de svarta.

Nå det var mycket som gnagde gällande det vita och svarta under hela resan, liksom under min förra resa i mars. Mycket. Mycket som var bra. Men mycket som liksom bara hänger. Inte pyr. Men hänger.    Saker man inte talar om, som man kanske inte ser. För man kommer från olika världar och fastän man nu lever i samma är det ändå som om man levde i parallellvärldar. Inte bara gällande svarta och vita utan nästan ännu mer gällande rika och fattiga.

Nåja. Men det som jag egentligen skulle skriva om var det här:

Var sjuttonde sekund blir en kvinna i Sydafrika våldtagen. Var sjuttonde sekund!

Man blir mållös. Och undrar vad det finns att säga om det. Utom allt. Och inget. Det är en helt vansinnig siffra. Var sjuttonde sekund!

Men en sak i detta började störa mig något oerhört medan jag såg pjäsen. Nämligen hur man säger just detta. Att en kvinna i Sydafrika blir våldtagen var sjuttonde sekund. Kunde man istället för att fokusera på offret tala om det verkliga problemet:

Var sjuttonde sekund är det en man i Sydafrika som våldtar! Var sjuttonde sekund!

Det där programmet med Fråga Olle

Alltså har ni sett på det? Minns inte när det kommer, men efter något jag brukar kolla på och sen då jag förstrött zappar genom kanalerna innan jag skall stänga och gå och lägga mig så finns det där. Och jag kan inte låta bli att titta. För det är lika absurt varje gång. Och slibbigt och obehagligt. Men oerhört fascinerande. Hur avancerat folk ids hålla på. Ids täcka in golv med plast bara för att ha lite sex. Redan där skulle man ju tappa intresset. Nu senast var det så avtändande att jag kanske aldrig har sex mera. En kvinna som slibbade  omkring med tårtor och pudding i byxorna. I mängder. Och en B-klass porrfilmsinspelning med en kvinna och riktigt uselt gjorda ufo-penisar med blå sperma. (Alltså ursäkta om du går igång på scifi-porr, men nej. Huj. Never. Kommer det en ufo och skall erövra mig så snipp snapp snut så tar nog den tentaklen slut.)

Sexualupplysning för vuxna. Behövs väl. Jo. Ja. Kanske. Men jag misstänker att det är mest yngre som kollar. Sen i alla fall. Och det kommer inte sjuuukt sent. Inte för en fjortis med egen tv på rummet i alla fall.

Och OM man som ung och oerfaren kollar på det så måste man nog få en helt sjuk bild av sex. Det är väl bra att man får veta att man är normal om man har nån udda fetisch. Men de som inte har nån då? Hur skall de nånsin kunna känna sig normala. Om det helt enkelt skulle räcka med att få första gången överstökad.

Och nu måste jag ännu säga någå fult. Fast jag tycker att det är superbra att experten inte är nån supersnygg modell så blir det helt absurt att en äldre man som ser ut som Tjorven sitter och ger råd om sex.

Är det lagen eller domarna det är fel på?

Hur kan det få gå på det här sättet gång efter annan? Både i Sverige och Finland. Män frias med de mest konstiga förklaringar. Vem sitter och hittar på dem ens? Klart att våldtagaren kan råneka, men VILKEN NORMALT FUNTAD MÄNSKA SOM HELST kan väl se att det här är fel?

Redan det att TRE killar har sex med EN tjej gör ju att man tänker efter mer än en gång. Som domare, menar jag. Eller utgår man ifrån att det är normaltillstånd nuförtiden? Att ALLA TJEJER har GRUPPSEX med VEM SOM HELST, NÄR SOM HELST och HELST AV ALLT HELA TIDEN?

Strypgreppet

Genusfotografen är på G igen.

Två saker. Förutom allt annat som äcklar mig i bildkavalkaden.

Att ett. Det att kvinnor fotas uppifrån är inte alltid fotografens och patriarkatets fel. Många kvinnor vill inte ha sin dubbelhaka exponerad, nämligen. Sen kan man ju förstås fundera på varför. Därför tar också det lilla försvaret för ens en del av dessa foton slut här.

Men två. Strupgreppet. Vad ÄR det med strupgreppet? Jag tycker det finns överallt. Minsta lilla sexscen så skall mannen ta strupgrepp på kvinnan. Har någon nånsin sett en kvinna ta strupgrepp på en man i en sexscen? Om det muka finns med för att det ger kvinnan en sån njutning att tuppa av på grund av syrebrist, borde det väl vara lika skönt för mannen. Eller slaknar han då?

Eller handlar det om rädslan. Att kvinnan vill vara rädd för att dö? Eller ja. Mannens perspektiv,då. Ha känslan av att kunna döda nån med sina bara händer. Eller än värre: Att inte göra det, FAST HAN SKULLE KUNNA. Vad nobelt, då.

Offret

Det här är nog bland det asigaste jag sett. En bild i gången kanske man bläddrar förbi i en tidning, men då man ser dem samlade blir det så sjukt så sjukt. Fiskar som är så asiga. Slemmiga, fjälliga, vassa. Kalla, sprattlande, oberäkneliga. Om man förlänger tankegången i inlägget blir det ju ännu värre, alltså. Om mannen ser en suktande blick riktat till sitt könsorgan via dessa bilder, ser jag nog som kvinna snarare en potentiell våldtäkt.

Men. Tvinnar man ännu längre i sina tankar så är det faktiskt mannen som är offret. För. Vad gör en kvinna på riktigt med en fisk? Jo. Hon sprättar upp den med kniv, sliter ut inälvorna och slänger den på grillen för att sedan äta upp den och förvandla den till skit.