fredag 28 januari 2011

Den osynliga minoriteten

Idag kom Samarbete. Där fanns en artikel om Ekenäs BB. Och avsaknaden av Ekenäs BB. Skummade igenom, slogs av en tanke. Månne samma artikel finns i Yhteishyvä, den finska motsvarigheten?

Varför tanken slog mig vet jag inte. Men. Rätt hade jag. Artikeln saknas i den finska versionen.

Inte undra på att de finskspråkiga inte förstår de svenskaspråkigas vardag. Vi finns ju inte.

Lässyn, lässyn

Vad är det med tv-reklamernas speakers? Varför låter de alla som om de antingen har talfel, är finlandssvenska eller blåsta? Det här är ju varken deras fel eller deras problem, men de som väljer ut rösterna, hur tänker de?

Att man lättare köper en yoghurt om man blir tilltalad som ett barn? Att man får ett finlandssvenskt hårsvall á la Maria Sid om man köper ett visst shampo? Nu störs jag inte alls av hennes röst, och hon säljer ju shampot med hela sig, inte bara rösten. Men många andra reklamer har en röst i bakgrunden som, jo, talar perfekt finska, bara lite mjukare, lite mer sensuellt, lite mer hav, sol och pärlörhänge.

De kvinnliga alltså. Killarna får basa på. Ju lägre och murrigare, desto bättre. Och nej. Inte med finlandssvensk intonation.

torsdag 27 januari 2011

Peffan och Pisaundersökningen

Nu har jag ju inte gått i Peffan så jag kanske inte får uttala mig. Men. Jo. Jag tror att felet kan ligga där. Kanske inte i Peffan själv, men i avsaknaden av andra alternativ. Jag tycker inte att det är riktigt friskt att alla finlandssvenska lärare genomgår samma utbildning. Visst är lärare mänskor med olika intressen och specialkunnande, men då alla gått igenom samma köttkvarn så blir det nog en rätt så slät färs. Lite krydda i smeten skulle nog vara bra.

Att man orkar gräla om att ha en till utbildning i södra Finland eller ej är en bisak. En till utbildning behövs. Och nog skulle det ju vara idiotiskt att ha dem båda i Österbotten.

onsdag 26 januari 2011

Små, stora föreställningar

Varför görs de intressantaste uppsättningarna ofta av små grupper? Med en så kort spelperiod att man måste slå till genast om man skall hinna se. Eller sen vänta till Hangö teaterträff och hoppas på att föreställningen masar sig dit.

Benjamin Brittens opera The Turn of the Screw visas endast 24-29.1 i Helsingfors och den kommer ju  inte till Hangö. Både temat och musiken skulle vara riktigt intressant. Varför sätter inte Operan upp sånt. Eller har det bara gått mig förbi?

Temat i amatörteaterföreställningen Arvet skulle också locka. Den går endast till den 2.2. på Åland. Och det är ju dessutom aningen långt borta. Egentligen är det brevbunten som Robert Liewendahl har hittat som mest kittlar min fantasi. Och att se Katarina Gäddnäs på scen hade också varit kul.

En annan pjäs jag vill se är Wasa Teaters Ängland. Mest för namnets skull. Smaka på det. Ängland. Äng, Ängel, Ängllland.

Observatorieparken

Ingen lär använda ordet. Det heter ju Oban säger en av killarna som medverkat i slangskrivtävlingen Mestorna i stadin. Där ser man. Så out är jag. I min värld finns Oban i Skottland. Och där görs god whisky.

Att skriva på slang är inte lätt. Bokstäver som o och å blir svåra att välja mellan. Allt cr lite fel ut.

Försökte skriva pargasdialekt i en novell på nian. Det gick sådär. Försökte märka ut lite staccato och glissandon i texten. Fermaten var många, liksom fortena på bokstaven K.

tisdag 25 januari 2011

Nordiskt vemod

Så beskriver recensenten Anders Olofsson Petra Lindholms konst på Konsten.net Orden träffar mitt i prick. Jag har inte sett den här utställningen, endast brottstycken av konstverken hängandes i Petras ateljé i Snäcksund. Men stämningen är  just den. Vemod. Nordiska färger. Klar, hög luft. Drömskt. Lite kusligt.

Lite samma känsla får jag av Ivana Helsinki.

Hoppas Petra inte misstycker. Mer om hennes utställning kan du läsa i omkonst och i DN.

Pripel

Folk är olika.
Men.
Hur hinner en del med så mycket pripel och pyntas? Strömsöpysslas och bakas. Doftljuständande och virkas? För att inte tala om att de sen ännu hinner fota och blogga om det. Ei mee mun kaaliin.

Jo de e kiva. Å jo de e mysigt. Å jo, alla älskar väl myskvällar. Men de e för fan inte mysigt med pynt mitt i rojnan. Å hur man än plockar dagarna i ända så finns grejerna överallt. Liksom dammet.

Hur gör andra? Har de städare? Lagar mommo maten och dammsuger? Är de alla hemmafruar med barnen på dagis? Eller har de redan stora barn som övertagit hela källarvåningen, men aldrig visar sig i de finare salongerna?

Hos oss är det barnen som pynjar och pyntar. Fint, originellt och kreativt. Visst. Men snyggt som i välstädat och avskalat? Inte.

måndag 24 januari 2011

Måndagsmorgon

Vad är det med måndagar? Allt borde ju vara nytt och fräscht och inspirerande. Men ungarna är svårväckta även om de vaknat underst bitti både lördag och söndag. Tidningen är blek och ointressant. Endast andakten i radion fick mig att lystra till. Någon nämnde Arla. Men jag hade ju inte lyssnat från början, så jag vet inte varför. Överraskades bara över att det är ett bibliskt namn.

söndag 23 januari 2011

Privata och professionella känslor

En skådespelare får gräva i sitt innersta i sitt arbete. Ibland känns det faktiskt skamligt, säger Birthe Wingren i dagens Hbl. Men sen, då man grävt färdigt och föreställningen är färdig blir det hela mer mekaniskt och efter föreställningen är det bara att sminka av sig och bli sig själv igen.

Detta är ju inget nytt, men gav mig en tankeställare i alla fall. För hos oss är det nästan tvärtom. Inför ett större projekt gräver man djupt i andras känslor, andras behov, andras åsikter, viljor och ja, ibland skit. Och man försöker pussla, fixa, göra alla nöjda. Kompromissa, kompromissa och kompromissa mellan viljor. Dock sällan sina egna.

Det är först efteråt de privata känslorna kommer. Och då är det inte alltid roligt att gräva mer.

lördag 22 januari 2011

Lik hittat i Saarijärvi

Återstår för arkeologerna att fastställa om man äntligen hittat Paavo.

fredag 21 januari 2011

Elektronikäcklet

Lånar helt fräckt detta fina ord från Finsalongen. Den vars nerver kittlas av ordet kan läsa mera här.

Elektronikäcklet har även en lillebror som heter Sladdhelvetet. Inte ens de bärbara datorerna är sladdlösa.  Dessutom finns det en massa tingeltangel som hänger fast i datorn. Kolla bara hur många små uttag det finns som man kan fästa mer elektronikprylar i.

Fast Sladdhelvetet är värst på golvet. Och som elakast är han då man skall dammsuga.

Att googla bort sig

Helt klart ett nytt favorituttryck.

Vi tänkte faktiskt googla bort oss helt inför namngivningen av vår dotter. Eftersom hon kallats Kotten i magen, fick min man för sig att översättningsgoogla lite. Och på isländska nappade det. För Keila lät riktigt bra som mellannamn. Tyckte vi.

Litar dock inte fullt ut på googeln utan ringde upp en isländsk väninna dagen innan prästen kom på besök.
-Keila...Nääi...har jag aldrig hört...Kotte är Kugull på isländska.

Måste kolla hur det skrivs. Uttalas ungefär som Kogutl. Jättepraktiskt namn i Finland.

torsdag 20 januari 2011

Habegär

"En servett lär kräva aderton arbetsmoment för att bli ren och fin". Detta får man veta i Viktorias och Daniels bröllopsbok. Den behöver jag. Och en tjänarinna som har tid med dessa aderton moment.

Mellanslag

Det är klart att mellanslaget har en viktig funktion. Funk tion. Funkti on. F unk tion.

Visst. Visst. Mellanslag. Visst.

Men på riktigt. Varför är IVANA helsinki bättre än IVANAhelsinki? För Trumpskan.

onsdag 19 januari 2011

Hyvä vastaanottaja - Tvånget att läsa II

Hedda kåserar i gårdagens Husis om adresserad reklam. Hur hon skrapar fram de fyra jordgloberna och noggrant läser igenom hela paketet.

Så gör man ju. Även om man vet att man inte kommer att beställa. Även om man vet att det kommer att finnas fyra jordglober då man skrapat färdigt.

Olisit jo voinut voittaa!

Vad är det för en slogan? Olisit jo ehkä voinut voittaa. Men skicka hit priset då och inte allt rosk som jag måste släpa till pappersinsamlingen.

Och by the way. MediHeli ringde också igår. Och jo viktigt viktigt viktigt. Men varför tycker de att det också är viktigt viktigt viktigt att skicka 1000 klistermärken via oss till pappersinsamlingen?

tisdag 18 januari 2011

Seiska

Seiska ville sälja sin förträffliga tidning per telefon idag. Killen förstod min inställning direkt då jag svarade.

En todellakaan.

Efter det blev det riktigt roligt. Som att vara med i nån liveispelning av ett sketchprogram. Har inte garvat så mycket på länge.

Aj, den är inte tillräckligt intellektuell för dig? On mulla tarjolla myös IntellektuElle.

Tvånget att läsa

Igår damp det ner en Elle i postlådan. Gratis modepropaganda. Rastlöst bläddrande. Hade inte egentligen tid. Men måste ändå plöja igenom. Tittade noggrannare än vanligt på de bistra modellerna.  Tänkte att det kanske skulle dyka upp en fin frisyr att klippa ut och visa frissan. Men inte ens det gav den mig.

Frågan är ju varför man måste läsa igenom något som inte intresserar. Bara för att det kommer i ens väg. Känslan av att ha koll? Att inte missa något?

måndag 17 januari 2011

Måndagsmorgon

Ganska skönt egentligen att det endast kommer en tidning på måndagar. Och att den är ganska klen. Man blir ju så snabbt klar då. Och hinner på yoga.

söndag 16 januari 2011

Tur, tydor och trolldom

Nåja. Äntligen har Svenska litteratursällskapet fått ut frågelistan på nätet. Nog tog det tid. Pappersversionen kom ju för evigheter sedan. Men vem orkar nu skriva för hand? Inte för att jag svarar på alla listor. Nej faktiskt inte. Bara de som ger lite kicks.

lördag 15 januari 2011

Känslan av papper

Jag tinar ju långsamt för teknik. Men jag har hållit i en ipad. Och tänkte att, tja. Kanske. Men den var tung, tyckte jag. Och hård. Och klinisk.

"Ord är ord, rytm och ljud och tystnad och vackra boksidors njutning" säger Märta Tikkanen i dagens Västis. Just det. Innehållet är ju det samma. Och det viktigaste. Men känslan, doften och layouten är nog en viktig del av förnimmelsen.

Som i Repertoar. Den luktar illa. Layouten är klar, snygg och fräsch. Pappersvalet väldigt fysiskt. Kan inte låta bli att tumma på den. Om och om igen.

fredag 14 januari 2011

Repertoar

Hade inte ännu hunnit kolla igenom detta underbara lilla häfte med äckelrealistiskt papper då pojken kom springande med det i högsta hugg:

-Mamma, mamma. Är det nån åldersgräns på Henrik och Häxhammaren?

Och vad är det, kan man fråga sig. Jo, en nyskriven folkopera. På svenska. På riktigt. Mamma är glad.

Eftersnack till eftermiddagskaffet

Det bästa som finns på radion är Eftersnack. Och Magnus Londen. Om man kunde bli kär i någon utan att träffa honom så skulle det i mitt fall vara Magnus Londen. Ok. Jag har ju nångång träffat honom på nån sunkig krog medan jag ännu hängde ute på stan i den stora staden. Men det är nu en bisak.

Hursomhelst. Det var ju intressant att även han tog upp Robin Hood idag. Eller, vid närmare eftertanke. Kanske han läst min blogg? He he.

Nåjo. Ett annat intressant tema som diskuterades var Minna Kauppi. Årets idrottare. Hur hon blivit nedskälld över att inte ha visat sin glädje tillräckligt sakligt. Och jo, otippat att jag även bloggar om idrott. Men. Jag har ju de facto funderat en del över Matti Nykänens öde.

Tänk om. Tänk om det faktiskt är så att han är en riktig humorkille. Men. Att humor och idott inte kan kombineras i detta land. För idrott är ju allvar. Och då kan man helt enkelt inte säga "No pilluhan se on aina mielessä mutta hypätään nyt ensin!" strax innan tävlingen.

Alla barn behöver inte gilla opera

Men mitt lilla barn älskade opera. Kung Karls jagt var det häftigaste han varit med om. Och CarMen var nästan lika bra. Glädjen över biljetter till Trollflöjten gick inte att ta miste på. Men den föreställningen raserade allt. Ty den gick på finska. Att lyssna, men inte förstå. Så frustrerande.

Så det är med blandade känslor jag läser om den nyskrivna Robin Hood. Skriven med tanke på pojkar över 10. Men inte för mina pojkar.

torsdag 13 januari 2011

Vinpsalm

Undrar vad kyrkpressen själv kallar den lilla texten om kyrklig musik som nuförtiden alltid finns på första sidan? Jag läser den alltid med intresse. Kanske för att den ofta skrivs av bekanta eller halvbekanta. Men även för att musiken och liturgin fascinerar.

Dagens text är skriven av Hellis. Rubriken är Riklighet. Och han tar bl.a. upp Jesu under då han gjorde vatten till vin.

Mina tankar vandrar bland notbladen i mitt skåp. Kunde det möjligen finnas en vinsång som skulle passa i gudstjänsten? Eller varför finns det inte en vinpsalm? Är vinet kyrkans hora/madonnakomplex? Måste helt klart diskutera detta med min katolska väninna.

Otippat

Relativt otippat att min blogg skulle få sin start genom Topelius. Men så blev det. Läser i dagens Hbl att Clas Zilliacus kallar Topelius tillfällesdiktare. Vilket beskrivande ord. Jag kan dock inte likna mig och min diktning vid Topelius, så jag får kalla mig situationsdiktare i stället. Och situationsmålare och situationssömmerska och situationsdekoratör. Situationsmänska, helt enkelt. Oj, vad befriande det känns. Att ha ett ord för sitt skapande. Ett skapande som kräver en situation för att födas. I förlängningen befriar det mig ju även från födslovåndor. Härligt.