Morgondramatik

Jag har försökt ge det tid. Man måste ju vänjas långsamt med nya saker så här på ålderns höst. Men det går bara inte. Jag snackar förstås om Västis nya layout. Eller inte layouten egentligen, utan den dramaturgiska linjen om man nu kan kalla det så. För det funkar inte. Inte alls.

Förut startade läsningen redan då man skummade igenom första sidan på vägen från postlådan. Sedan fick man ta sig an de viktigaste nyheterna och artiklar gällande kommunen och arbetsplatsen. Tjick tjack genom insändare av olika kaliber för att sedan nå klimax med kultursidorna. Där kunde man stanna länge och njuta av de sista klunkarna kaffe för att sedan rafsa iväg över sportsidorna. Lite efterspel med någå föreningsnytt och slöläsning av serier.

Men sini. Så funkar det inte alls mera. Nä. För nu funkar det inte alls. Man blir bara frustrerad varje morgon. Vem kom på att störa läsflödet med att klämma in sporten allt för tidigt?

Njuta av karamellen

Ibland kommer man inte riktigt igång med en bok. Det kan bero på tidsbrist eller tankar som mal i huvudet. Ibland handlar det bara om en oro i kroppen. Som man måste få ur sig först.

Nå. Så var det lite med den här boken. Ville ha lugn och ro först. Bort med stressen och skolarbeten som packade på. Ville ha bort det. Och råddet. Så jag skulle kunna läsa utan störande moment.

Nå. Så kom julen. Men ingen bok! Eftersom jag inte hunnit köpa den tidigare tänkte jag att jag väntar till julafton. För julgubben kommer ju att ge den till mig. Helt klart. Men han hade tydligen blivit senil.

Men några paket var lite försenade. De som kom ända från Finsalongen. Och minsann. De som klär sig i orange siden med frack och ordnar på, dem kan man lita på. Så nu har jag den. I min hand. Har haft den flera veckor. Men den perfekta stunden har inte dykt upp. Förrän i förrgår.

Men jag kom liksom inte så långt i alla fall. För jag fastnade. Först bara chänslan av det glansiga pappret. Den grådaskiga bilden. Steget. Fönstren. Biltvätt-skylten. Och alla däcken. Vad gör de där? Finns någon under? Vem är hon som går? Offer. Eller mördare? Eller bara en. Som råkar gå. Just då.

Och så. Med skrivstil: Roman. Varför? Skrivstil. Varför skrivstil?

Att boken heter Lola uppochner. Det vet jag redan. Men. Roman. Varför?

Nå. Vidare. Öppnar boken. Och är hänförd. Försättsbladet. Alltså vilken färg! Vilken färg! Vad heter den färgen? Finns inga ord för den färgen, tror jag. Bara. Färg. Mest bara färg. Försättsbladet. Och chänslan. Förstås. Också chänslan. Strävt och torrt i kontrast mot det glansiga, sega. Fastnar. Bara tittar. Känner. Smeker. Smeker försättsbladet. Nej. Smeker försättsbladet. Rätt skall vara rätt.

Till sist inser jag att det verkar neurotiskt, så jag vänder på försättsbladet. Försiktigt. Kikar bara. Så det inte blir veck. Fula veck. Huj, huj, veck. Inga veck i försättsbladet. Lolauppochner. Inte intressant. Det vet jag redan. Nästa sida. MONIKA FAGERHOLM. Stort. Jättestort. Och svart. Snyggt.

Men det är inte det. Inte det som fångar min uppmärksamhet. Utan. Spegelbilden. Som en vattenstämpel har hennes namn präglats in i den första sidans baksida. Den sidan som är fast i försättsbladet. Jag ser på det. Från båda sidor. Är det trycksvärta? Eller kan det på riktigt vara en vattenstämpel? Varför i så fall? Det kan det ju inte vara. Det skulle ju vara skitdyrt. Och till vilken nytta? Klart att det bara är en spegling. Uppkommen genom trycket av många böcker på varann. Förstås.

Sen kommer jag inte längre. Men kan inte sluta tänka på baklänges. Spegel. REDRUM. Biskops-Arnö. Där jag aldrig varit. Gertrud som jag aldrig träffat. Hur hon badar i REDRUM. Badar i blod. I Lola uppochner.

Lay-out

Oho!
Öppnade den gamla datorn och kollade in på min blogg. Ser helt annorlunda ut än på den nyare datorn. T.o.m. snyggare. Den gamla lay-outen (inte mens lay-outen) gjorde jag på den här äldre datorn och den var helt mörkbrun med orange och svart text. Gillade den aldrig på nya datorn där det fanns en världskarta. Som altså inte visades på den gamla datorn.

Undrar hur ni andra ser min blogg.

Muahhahhahhahaa!

Skrev att jag borde göra något åt min lay-out. Kunde inte låta bli den här. Ser ut som ett infopaket om mens för högstadie-elever.