Jag bara undrar, var är den nu?

Tiden, alltså. Tiden hemma med Kotten. Den bara försvann. Tre år har gått i ett nafs. Och väldigt korta perioder har jag fokuserat endast och bara på henne. Blir nästan arg på mig själv då jag tänker efter. Arg över att inte kunna vara helt och fullt med mitt barn mer än korta stunder. Efter ett tag blir jag rastlös och tänker på annat medan hon leker bredvid.

Det är ju inte så att jag varit tvungen att fokusera på annat. Utom då jag studerade. Men jag kan helt enkelt inte koppla bort saker som är viktiga för mig. Då blir jag bara frustrerad. Andra kan ånga av sig i joggingspåren. Det kan inte jag. Tyvärr. Tyvärr, kan jag tänka ibland. Det verkar så enkelt att bara springa en runda och så är frustrationen som bortblåst. Men det går inte. Därför är jag glad över att jag började blogga. En stund med fokus på text, om vad det än må vara ger mig ro. Man får liksom sätta punkt.

Jag tänker inte sätta punkt för gott, men det kommer garanterat att bli färre inlägg då jag börjar jobba om en dryg vecka. Ärligt talat blir det skönt med lite rutiner igen. Mentalt har jag varit på jobb redan ett tag. Men nog blir det en omställning. På alla sätt och vis.

Joc

Det var inte så många dagar sedan jag kryssade i bekännelselistan där jag skrev att jag inte är nån podcastlover- ännu. Mest för att jag inte orkar med elektronikäcklet och för att jag inte gillar hörlurar. Men jag visste ju att det skulle komma. Och snabbare än kvickt kom det också! Finsalongen hade redan för länge sedan tipsat mig om Johanna Koljonens poddar. Så jag började med att ladda ner henne i värvet och sedan hennes sommarprat. Och hjälp vilken lång promenad det blev. Kunde inte sluta lyssna. Det var så sjuukt bra! Alla finlandssvenskar borde lyssna på värvetavsnittet. Visserligen hade jag vissa invändningar gällande finlandssvensk i småstad kontra Helsingfors, men annars så nappiin. Men det var så mycket annat också. Det enda störande var ju att man kunde ha sugit på nästan varje tanke med en egen reflektion. Man hade velat promenera med anteckningsboken i högsta hugg.

Paralleller mellan lajvande och tro. Hur icketroende på bröllopsdagen spelar med i ett Gudlajv. Och den här meningen:

"...Alltså jag kan fan inte garantera att jag inte till och med lyfte mina händer över dom i nån slags självgod välsignelse..."

Alltså någon som vågar säga så om sig själv. Härligt. De flesta hade nog tigit still om de ens hade reflekterat över sin egen gudomlighet. Och hur hon sedan resonerar vidare. Om journalistik och media. Snacket om Oxford. Så sjukt. Så intressant. Och så lätt att se henne där. Som i ett lajv. Fast bland fjortisarna. Kunde inte låta bli att dra på munnen åt just det avsnittet. För det var just en fjortis hon var i mina ögon. Då för länge sen. Jobbig. Brådmogen. Och jävligt smart. Redan då. Och man såg det. Men man rullade med ögonen i alla fall. Åt det där lajvandet. Eller larpandet. Hur de kom i hordar med sina stridsyxor av jesustejp. Sina kåpor och sin glödande blick. Sina egenstickade ringbrynjor av ståltråd.

Men fan att det harmar. Att man själv var så sjuttons mukamasvuxen att man inte kunde gå med i det där. Att man trodde att man var för gammal. Hela sex år äldre. Men i en helt annan livssituation där man trodde man var vuxen. Fan vad det harmar! Det harmar så det skär i en då man lyssnar vidare om lajvandet i Orsinien där hon var asylsökande. Harm harm.

Upp och ner

Att studera som vuxen har sina sidor. En av dem är att dygnet blir upp och ner eftersom allt skrivarbete måste ske på natten efter att det blivit tyst i huset. Åtminstone är det så för mig.

Nå. Nu är allt skribblande slut. Men nu kan jag inte sova den här tiden på dygnet mer. Najs.

Redaktörens arbete

Väldigt intressant att få en inblick i förlagsredaktörens arbete. Helt konkret. Förutom spöket Trakten som nu finns i mitt bakhuvud funderar jag även på skillnaden mellan den oerfarna och den oerfarne.

Trakten

Finsalongen gav mig ett nytt förhållningssätt till Trakten i Monika Fagerholms böcker. Det har inget med nånting att göra. Annat än med  mitt trötta huvud och den stressande deadlinen på fredag.

Men deadlinen är inte bara en stressfaktor. Den utgör även heaven heaven heaven och sömn.

Lätt schizofren

Fick idag höra att jag skriver för akademiskt. Att jag är onödigt noga med källor. Att jag inte låter mina egna tankar komma fram. Månne man blivit hjärntvättad av att umgås för mycket med gubbar som behandlar en som en springflicka?

Det kan inte vara hälsosamt

Klockan är tre. Igen. Hörde posten dimpa ner i postlådan vid gatan för en knapp timme sedan. Borde man läsa den innan man lägger sig? Tolv galna dagar kvar.

Längtar

Såg att någon läst det här inlägget. Och jag insåg att jag längtar en dryg månader framåt. Då skall alla skolarbeten är över och jag kan skriva riktiga inlägg på bloggen igen.

Smekande

Jag bara smeker den. Tar på den. Doftar på den. Och öppnar den så försiktigt. Den är så glatt på utsidan, varmt röd men samtidigt aningen stram. Inuti är den aningen sträv, men fortfarande orörd. Ljudet då handen smeker bladen. Kan inte slita mina händer.

Men det var ju inte händerna som skulle utnyttja den. Utan hjärnan. Hur kan det vara så svårt att koncentrera sig på en så underbar bok?

Bråda tider

Det blir bråda tider fram till december. Dels SKA mina studier avslutas och dels skall det pluggas repliker och stämmor. Roligt. Jätteroligt! Båda två. Det finns ju bara ett litet litet krux: Tidsbristen! Alltså annars är det ju gott om tid. Om man kunde göra det på heltid. Men inte då man har en liten Kotte på två bast som borde få göra annat än placeras framför Pingu. Och jag börjar på riktigt ha i nerverna av den där tunnaren. Redan. För att inte tala om de förstelnade axlarna och början på musarm.

Källor

Alltså. Skrivande är ju inget problem. Bara man har tid. Men att få in källor i den text som mestadels kommer från erfarenhet är en pina. Pein pein pein.

Tystnad

Varför har jag så svårt att koncentrera mig på det jag läser? Annars har jag ju inga koncentrationssvårigheter. Ibland kan det vara helt ok, om det jag läser passar parallellt med mina tankar, men ibland är det vitt skilda saker som irrar i mitt huvud. Och det hjälper ju inte att jag hör ljud omkring mig. Varför måste jag vara så ljudkänslig? Datorn stör, bilarna stör, Discodancer stör, fast han pratar riktigt tyst i sitt eget rum,. Knäppet i lampan stör och tvn i nedre våningen stör. Fast den knappt hörs alls. Klockor som tickar stör. Ibland kan jag bli störd av min egen andning. Eller av blodet i min kropp. Störande störd. Jag borde skaffa riktigt bra hörlurar som stänger ute allt ljud och sedan spela upp tystnad.

Nej huhheli

Orka plugga engelska i fyra dagar. Eller, jo, det blir nog helt kul. Det var bara de där förhandsuppgifterna som borde ha varit klara. För länge sen. Som. Tar. Musten. Ur. Mig. Orka börja, liksom.

Frustration och energi

Just nu är jag så frustrerad och energisk på en gång. Så många ideer, så många projekt, så mycket att läsa, så mycket att skriva. Att ingenting blir gjort. Kotten har sovit flera timmar, så jag kunde ju ha fått något till stånd. Men nej. För hon kunde ju ha vaknat mitt i.

Tänk om man hade vetat

För en ung person kan studierna kännas väldigt tunga ibland. Och visst kan det kännas så ibland för vuxna också. Men i stort sett. Är det ju så roligt! Att studera. Åtminstone som vuxen. Av pur glädje packar man sin penal och stiger på tåget till studierna. 

För det första lär man sig saker. Intressanta saker. Saker som man förstår att man har nytta av. Och det är ju så fritt. Allt är ju på lek. Tänk om man förstått det som ung. Så mycket mer man hade fått ut av sina studier i stället för att bara prestera, prestera, prestera. Man kan töja och dra i alla gränser. Testa sig själv. Det enda som kan hända är att man får underkänt i någon uppgift eller måste tenta om. Men man kan inte få sparken. Ens arbete diskuteras inte offentligt och deadlines kan töjas på i värsta fall. Det funkar inte i arbetslivet. Man kan t.ex. inte fira självständighetsdagen i februari om man inte hunnit bli klar med arrangemangen i tid. Tyvärr. 

Men det bästa av allt är kanske ändå att man får feedback på det man gör. Hur ofta får man det i arbetslivet? 

40 minuter

Det är just lite för kort tid att komma in i en tentbok. Annars är tåget ett ypperligt ställe för tentläsning. Eller vadsomhelstförläsning. Om man inte somnar. Genast. Och blir störd då konduktören väcker en redan i Böle. Bara för att kolla biljett. Stö-ran-de.

Försjunken i sömn
En störande konduktör
Somnar om igen

56 av 57 kvar (resten av 240)

Nästan chockad. Trodde inte att jag skulle få allt jag ansökt om till godo. Tydligen lönar det sig att jobba. Och studera femtusen olika områden. Ett poäng inlämnat. Humanismessän. MVG. Bara 56 poäng kvar att beta av. Hupp. Dags att klämma fram ett slutarbete då. Ja se on siinä. Just jo.

Om nån råkar ha tips på nån bra engelskspråkig bok om kulturproducentskap så tas det emot med glädje. Då är det ju nästan bara 55 poäng kvar sen.

Nålar

Dagens Dr. House påminde mig om något fruktansvärt som jag försökt förtränga under årens lopp Mycket intressant har man fått lära sig under sina studier, men vissa skräcksanningar hade man helst varit utan även om man gottade sig då. Då. När man var ung och grön och stark. Då. När man ännu inte hade något att förlora. Då. När ens kött och blod endast gick i en riktning.