Jag bara smeker den. Tar på den. Doftar på den. Och öppnar den så försiktigt. Den är så glatt på utsidan, varmt röd men samtidigt aningen stram. Inuti är den aningen sträv, men fortfarande orörd. Ljudet då handen smeker bladen. Kan inte slita mina händer.
Men det var ju inte händerna som skulle utnyttja den. Utan hjärnan. Hur kan det vara så svårt att koncentrera sig på en så underbar bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar