Nåja. Nu kan man börja analysera valaffischer och annonsering igen. Det börjar riktigt stort med en juttu i västis. SDP-kandidaterna är nämligen missnöjda över att man inte riktigt får välja själv hur man vill att ens valannons skall se ut. Valledaren dementerar dock.
Hmm. Tänk om man skulle tänka efter lite innan man öppnar käften. Kanske det är bra att man inte får välja själv? Kanske man inte har den expertisen? Kanske man är uppställd i ett parti för att man står för samma grundprinciper? Och kanske det bör synas att man hör ihop? Undantaget de obundna. Det kanske skulle vara bra att de ploppar ut?
SFP tycks däremot inte satsa på enhetlig linje. På uppslaget 8-9 (fortfarande västis) finns inte mindre än fem SFP-annonser. Men man ser inte direkt att de hör ihop. Det finns ritade teckningar, fotografier med bakgrunden kvar och olika gula nyanser. Siffrorna framställs också med olika färger och fonter. Inte bra. Storsjö har klart stilrenaste annonsen. Gul bakgrund och siffran i svart på vit botten. Ansiktsbild, men inte för nära. Snyggt. Varken fantasifullt eller fantasilöst. Bara klart, rent, snyggt.
Jag har tidigare haft lite svårt för den gula färgen, men mer och mer har jag insett att den är ett trumfkort för SFP och att de borde lita på den. För den syns. Och den markerar genast vilket parti det handlar om. Däremot är det ganska olyckligt för SDP och kommunisterna att man inte skiljer på deras valannonser. Då man kör längs med vägarna svischar det förbi röda annonser. Men vilka siffror som hör till vilketdera parti går en nog förbi. Det man kan konstatera är att de båda partierna inte skyr arbete. Sådär många affischer slänger man inte upp i en handvändning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar