onsdag 31 oktober 2012

Valfinansiering

Det är ju verkligen inte roligt för henne men ändå gläder mig nyheten att allt inte kan köpas för pengar. Det är ju en klen tröst att man i en mindre kommun hade kunnat vara röstmagnet med de röster hon ändå fick.

Redaktörens arbete

Väldigt intressant att få en inblick i förlagsredaktörens arbete. Helt konkret. Förutom spöket Trakten som nu finns i mitt bakhuvud funderar jag även på skillnaden mellan den oerfarna och den oerfarne.

tisdag 30 oktober 2012

Trakten

Finsalongen gav mig ett nytt förhållningssätt till Trakten i Monika Fagerholms böcker. Det har inget med nånting att göra. Annat än med  mitt trötta huvud och den stressande deadlinen på fredag.

Men deadlinen är inte bara en stressfaktor. Den utgör även heaven heaven heaven och sömn.

Röstmagneter

Om man spinner vidare på det här med röstmagneter ännu. För partiet som sådant är det ju väldigt bra med röstmagneter som lyckas dra in flera kandidater. Men ibland känns det lite fel. Att ett parti kan få in kandidater med bara några röster, medan ett annat partis kandidater med mångfaldigt fler röster blir utanför. Om man till exempel jämför de största partierna i Raseborg. I SDP kom sista kandidaten in på 70 röster, medan man inom SFP behövde 101 röster för att komma in.

I Raseborg finns det två överlägsna röstmagneter som drar över 1000 röster var. Båda är duktiga och jobbar bra. Så de är verkligen värda sina röster. Inget ont med dem alltså. Men. Ja. Jag kan inte låta bli att tänka att deras röster kunde fördelas jämnare på andra, liknande kandidater inom samma parti. Men väldigt få vill ju rösta på sin "silverkandidat". För tänk om "guldkandidaten" sen ändå inte skulle komma in?

I Tyskland lär man få lämna två röster var. En på parti och en på kandidat. Jag tycker det låter vettigt. Då kan man antingen ge två röster till samma parti, eller sen ge en röst på parti och ändå ge en push up åt en kandidat i ett annat parti som man skulle vilja få in.

Eller som det var i nån dokusåpa. Att man fick ge en plus- och en minusröst. Skulle vara väldigt intressant att göra skuggval med olika metoder och se om resultaten skulle bli de samma. Också ett skuggval där ingen skulle tillåtas taktikrösta utan bara rösta på den absoluta kandidaten. Hur skulle resultatet se ut då?

Efter att en gång i praktiken gett min röst åt Linda Lampenius då jag egentligen röstade på en vän som skulle ha varit ypperlig i politiken har jag nog lite svårt för det här med partier. Och SFP är på det viset problematisk att man kanske röstar på en liberal person, medan rösten egentligen tillfaller en konservativ. Eller tvärtom. Röstar man på en kommunist vet man lättare vad man får.

Ett tillägg till föregående

Läste i dagens tidning att det alltså är nytt med en invald SDP:are i Korsnäs. Tidigare var det 100 % SFP. Undrar i mitt stilla sinne hur röstning och sånt går till då? Jag menar i fullmäktige och i de olika nämnderna. För alla kan ju ändå inte vara eniga. På ett sätt är det ju kanske skönt som väljare. Att man verkligen röstar på en person och inte behöver fundera på parti. Valdeltagandet var också över 75% i Korsnäs. Kanske man lättare känner att ens röst har betydelse då det så konkret handlar om vem som får mest röster. Det finns inga valmagneter som kan dra in andra kandidater med färre röster.

måndag 29 oktober 2012

Demokrati

Att det kom in ett nytt parti i fullmäktige är bra. Men att det var just Sannfinländarna är ju helt förskräckligt! För att inte tala om att de gröna backar med en plats. Eftersom platserna i år minskade från 59 till 43 var det klart att något parti skulle förlora röster. Och då är det bra att dessa platser föll från de stora partierna. Fortfarande är det nog ganska konstigt att man är så eniga i Raseborg att det endast finns två stora partier. Resten har bara 1-3 platser i fullmäktige. Svårt att komma med mycket nytt. Ju fler olika åsikter det finns, desto bättre. Å andra sidan är det ändå lite bättre än i t.ex. Korsnäs där 20 platser gick till SFP och 1 (ja, en) plats till SDP. Och that´s it. Vad blir det för politik av det?


fredag 26 oktober 2012

Och på tal om män

Rita fnittrar. Rodnar. Ler. Hon har blivit sedd. Sedd av någon annan. Sedd av en man. Av inte bara en, utan flere män. Sedd i ett annat ljus. Av män. Av män som inte är han.



På tal om gubbar

På tal om gubbar och val. Dagens Hbl var fylld av gubbar. Kvinnorna hade samlat ihop sig i en gemensam annons. Samarbete. Gemenskap. Systerskap. Bland dem fanns även några män. En sådan man kulle jag kunna rösta på. En som kan se sig själv i ett sammanhang och inte bara som en enskild hög person.

torsdag 25 oktober 2012

Lätt schizofren

Fick idag höra att jag skriver för akademiskt. Att jag är onödigt noga med källor. Att jag inte låter mina egna tankar komma fram. Månne man blivit hjärntvättad av att umgås för mycket med gubbar som behandlar en som en springflicka?

De ännu mer osynliga

Insåg idag då jag läste EU att det finns åtminstone två för mig helt osynliga partier i det här valet. Jag drar paralleller mellan SFP och Samlingspartiet men Samlingspartiets kandidater har jag inte sett alls. Inte heller Centerns. Det finns bara en som syns och han gör faktiskt en ganska snygg kampanj som liknar honom, Rutankon kojjootti. Om hans kampanj påminner om de andra Centerpartisternas kan jag inte avgöra eftersom jag endast råkat se en enda annons.

Sen blir jag beklämd. Såg nämligen statisktik på hur mycket pengar presidentvalskandidaterna satsat på sina valkampanjer. En stapel var överlägsen alla andra. Alla, alla, andra. Finlands president.

Vinner man faktiskt val med pengar? Är det demokrati?

onsdag 24 oktober 2012

De osynliga

Tyvärr finns det en del, i gatubilden, osynliga kandidater också. Det kan eventuellt också vara ett medvetet val. Att man vill att folk skall rösta med huvudet och inte med ögonen. I år föll min röst på en sådan kandidat.  Jag behövde inte ens välja parti eftersom hon är obunden. Men det bästa är att hon tänker utanför sin egen person. I lite större perspektiv.

Mera kultur i skolorna

Ju mer jag tänker på valaffischerna desto mer inser jag att konstundervisningen behövs i skolan. Det handlar inte om att alla skall lära sig rita eller bli dansare. Det handlar om ett sätt att uttrycka sig och att veta att hur man än uttrycker sig, bra eller dåligt, så påverkar det budskapet. Att kunna se skillnad på proffessionalitet och amatörer.

Det är inget som säger att man aldrig skall använda det amatörmässiga. Det kan också vara ett trumfkort. Men man måste göra det medvetet. Vara medveten om att andra, medvetet eller omedvetet läser in budskap i annonsen. Jag tror t.ex. att det i Sannfinländarnas fall kan vara bra att inte vara för snitsig i sin valkampanj.  Om det finns en uttänkt strategi bakom deras bilder lyfter jag på hatten för att man vågat vara lite ful. Tänker ändå inte länka till den beryktade sidan fast den gett mig många tankar och huvudbry.

Om SDP och kommunisterna blandas ihop är det olyckligt för dem. Det samma gäller för de SFP:are som väljer att ha en profil som mer påminner om Samlingspartiet. Detta tycks vara speciellt vanligt bland huvudstadsregionens SFP-are. Att man liksom är lite förmer än den gula färgen. Å andra sidan kan det här också vara ett medvetet val; att försöka vara ett svenskt alternativ till kokoomus. En del smyger in lite grönt också. Vilket för tankarna till Haavistos valkampanj. Även i övrigt tycks partierna hålla samma spretiga linje som under presidentvalet.

De gröna i Raseborg har valt att ta fotona ute med gröna löv i bakgrunden, medan man i Helsingfors valt en vit bakgrund och en stor grön knapp med tydlig siffra. Båda versionerna fungerar utmärkt! I det stora hela verkar det som om de gröna har den bästa visuella strategin. Undrar i mitt stilla sinne om det kan ha att göra med att många konstnärer och kulturintresserade ofta röstar grönt? Speciellt i Helsigforsregionen där jag antar att det flesta marknadsföringsplanerna smids.

Kristdemokraterna i Raseborg har valt en kyrkvägg som bakgrund för fotot. Åtminstone ser det så ut. Lyckat som tanke men aningen färglöst. Å andra sidan har man åtminstone i en del annonser kroppat ut bilden och ersatt bakgrunden med en orange färg. Kan inte avgöra om den är till KD:s fördel eller ej. Även om färgen är bruten och signalerar värme så känns den aningen omodern.


tisdag 23 oktober 2012

Dämpad

Efter alla slag i fejset i morse orkar jag inte skriva något men tycker ändå att ni kan läsa vad Finsalongen skriver.

måndag 22 oktober 2012

Det kan inte vara hälsosamt

Klockan är tre. Igen. Hörde posten dimpa ner i postlådan vid gatan för en knapp timme sedan. Borde man läsa den innan man lägger sig? Tolv galna dagar kvar.

söndag 21 oktober 2012

Marilyn

Är jag faktiskt den enda som kollar på Smash?

onsdag 17 oktober 2012

Kommunens ekonomi i valtider

Här kan man få en inblick i vart stadens pengar går. Lättare att välja vilka utgifter man skall spara in på och joma om då man har lite koll.

tisdag 16 oktober 2012

Visuella val

Nåja. Nu kan man börja analysera valaffischer och annonsering igen. Det börjar riktigt stort med en juttu i västis. SDP-kandidaterna är nämligen missnöjda över att man inte riktigt får välja själv hur man vill att ens valannons skall se ut. Valledaren dementerar dock.

Hmm. Tänk om man skulle tänka efter lite innan man öppnar käften. Kanske det är bra att man inte får välja själv? Kanske man inte har den expertisen? Kanske man är uppställd i ett parti för att man står för samma grundprinciper? Och kanske det bör synas att man hör ihop? Undantaget de obundna. Det kanske skulle vara bra att de ploppar ut?

SFP tycks däremot inte satsa på enhetlig linje. På uppslaget 8-9 (fortfarande västis) finns inte mindre än fem SFP-annonser. Men man ser inte direkt att de hör ihop. Det finns ritade teckningar, fotografier med bakgrunden kvar och olika gula nyanser. Siffrorna framställs också med olika färger och fonter. Inte bra. Storsjö har klart stilrenaste annonsen. Gul bakgrund och siffran i svart på vit botten. Ansiktsbild, men inte för nära. Snyggt. Varken fantasifullt eller fantasilöst. Bara klart, rent, snyggt.

Jag har tidigare haft lite svårt för den gula färgen, men mer och mer har jag insett att den är ett trumfkort för SFP och att de borde lita på den. För den syns. Och den markerar genast vilket parti det handlar om. Däremot är det ganska olyckligt för SDP och kommunisterna att man inte skiljer på deras valannonser. Då man kör längs med vägarna svischar det förbi röda annonser. Men vilka siffror som hör till vilketdera parti går en nog förbi. Det man kan konstatera är att de båda partierna inte skyr arbete. Sådär många affischer slänger man inte upp i en handvändning.

söndag 14 oktober 2012

Hair hair, hair hair, hair, hair, hair.

Hair har haft premiär på Åbo Svenska Teater. Jag såg den inte, men började ändå fundera på hår. Kroppshår. Hörde nämligen, eller kanske jag läste, att en av skådespelarna sagt att de gör nakenheten på ett snyggt sätt. Jag tror inte alls att han laddade in några kroppshårsgrejer i sitt uttalande, men jag började fundera. För. Hippiebehåring anno 1967 och könsbehåring 2012 är inte samma sak. Kan inte vara samma sak.

Så. Hur har man löst könsbehåringen på ÅST 2012? Har man alls funderat på saken? Vem har i så fall funderat på saken? Sminkören eller kostymören? Regissören? Eller skådespelarna?

Om man funderat och kommit fram till att dagens unga skådepelare inte får ha ansade kön på scenen, hur ställer sig skådespelarna till det? Har det låtit håret svalla fritt sedan repetition ett? Eller använder de tupé? Och än mer intressant. Hur reagerar publiken? Den unga publiken, som knappt sett andra könshår än sina egna, bortrakade på badkarskanten?

Å andra sidan. Om man inte funderat (eller kanske nog funderat, men struntat i kalufserna) och låter de nakna skådespelarna stå mer än nakna på scenen. Hur reagerar publiken då? Speciellt de äldre i publiken. De som är vana med att håret täcker det mest intima?

Ja. Intressant hur som. Återstår att se då man ser pjäsen. Hur de tänkt eller inte tänkt. Under tiden kan man fundera mer på hår genom Sylvias blogg.

lördag 13 oktober 2012

Men vad är det med folk?

Nästan varje dag är det någon som hittar hit med ordet n_u_d_i_s_t. Måst ju sluta skriva det ordet snart. Kan det faktiskt vara så många som är intresserade av den ismen?

Hatsune Miku

Skulle det kunna vara du i publiken? eller är du mer som dessa barn?

Måste säga att barnen har ganska bra analysförmåga.

onsdag 10 oktober 2012

Längtar

Såg att någon läst det här inlägget. Och jag insåg att jag längtar en dryg månader framåt. Då skall alla skolarbeten är över och jag kan skriva riktiga inlägg på bloggen igen.

LOL!

Snälla, Nån. Ge mig ett bättre sätt att uttrycka ett argarv enkelt och snabbt. LOL är bara så sjukt hemskt.

Igenkänningsfaktorn är stor

"Korjataan nyt tämäkin harhakäsitys, vauvat tai taaperot eivät perusta virikkeellisistä leluista, he haluavat nuolla vessapönttöä ja repiä paperia."

söndag 7 oktober 2012

Upp till kamp

Nu då vi alla västnylänningar är medvetna om problemet gäller det att gå upp till kamp. För vi vill ju inte ha det så här. Vi ville det kanske tidigare då vi var så involverade i lyxjomandet. Men nu då problemet är medvetandegjort gäller det för var och en av oss att motarbeta det. Om neuronerna i hippocampus kan påverkas negativt måste de även kunna ta åt sig av positiva signaler. Så. Varje gång någon jomar. Se den i ögonen. Le. Fråga: Hur skall vi förändra saken?

Om några år kanske den här delen av landet är den mest positiva!

fredag 5 oktober 2012

Vilken tur

Fick för mig att göra yles valkompass för Pargas. Vilken tur att jag inte gifte mig med min första pojkvän. Vi hade endast 45% match i våra åsikter. Det var bara en som tyckte ännu mer olika mig än han.

Annars är jag lite avundsjuk på att medelåldern bland pargaskandidaterna känns bra mycket yngre än våra. Många bekanta ansikten från högstadietiden.

Allt är inte inbillning

Igen har Eftersnack gett mig svar på en sak jag funderat över. Nämligen. Det finns en helt vetenskaplig orsak till den negativa attityden i västra Nyland. Det beror på förstörda neuroner i hippocampus. Lyssna på Eftersnack 29:00-32:11. Endast tre minuter.

OBS! den finns kvar på Yle Arenan endast två dagar! Alla som bor i västra Nyland måste lyssna.

Smekande

Jag bara smeker den. Tar på den. Doftar på den. Och öppnar den så försiktigt. Den är så glatt på utsidan, varmt röd men samtidigt aningen stram. Inuti är den aningen sträv, men fortfarande orörd. Ljudet då handen smeker bladen. Kan inte slita mina händer.

Men det var ju inte händerna som skulle utnyttja den. Utan hjärnan. Hur kan det vara så svårt att koncentrera sig på en så underbar bok?

måndag 1 oktober 2012

Valaffischdiskussionen börjar igen!

Härligt härligt! En av mina passioner är här igen.

Andersson leder. Rönkkö är tvåa. I antal åtminstone. Andra affischer har jag inte sett.

Hittade förresten en massa av mina gamla inlägg under etiketten val om nån vill läsa mer.