För det första lär man sig saker. Intressanta saker. Saker som man förstår att man har nytta av. Och det är ju så fritt. Allt är ju på lek. Tänk om man förstått det som ung. Så mycket mer man hade fått ut av sina studier i stället för att bara prestera, prestera, prestera. Man kan töja och dra i alla gränser. Testa sig själv. Det enda som kan hända är att man får underkänt i någon uppgift eller måste tenta om. Men man kan inte få sparken. Ens arbete diskuteras inte offentligt och deadlines kan töjas på i värsta fall. Det funkar inte i arbetslivet. Man kan t.ex. inte fira självständighetsdagen i februari om man inte hunnit bli klar med arrangemangen i tid. Tyvärr.
Men det bästa av allt är kanske ändå att man får feedback på det man gör. Hur ofta får man det i arbetslivet?
Just det!
SvaraRaderaVilken insikt!
SvaraRaderaKan du nu berätta för mig hur jag ska lyckas få ihop ett ex-jobb så jag blir färdig från EN skola åtminstone :)
Just feedback:en var det jag saknade mest efter gymnasiet. Tempot där var så intensivt, varje vecka kommenterades minst ett arbete eller en uppgift jag gjort. Inga studier efter det har kunnat toppa det. Kanske var det därför jag älskade mina sånglektioner. Som ju för all del är ett slags studier de också.
SvaraRadera