Vissa saker är bara så härliga. Utan rim och reson.

Det här är både så kökkigt och så ljuvligt på en gång som någonting bara kan vara.

För att känna så kan det hända att man bör ha upptäckt Eurovisionen 1983 som liten flicka. Det kan tänkas att man måste ha upptäckt Michael Jacksons tidiga produktion som fjortis. Och likväl kan det hända att man skall ha sett Eurovisionsuppvaknandet hos en liten violinistson år 2009.

Inte vet jag. Men det jag vet är att det är härligt att se två artister som har roligt tillsammans medan de uppträder. Kanske för att de gillar varandra, kanske för att de tycker hela grejen är ett spektakel. Eller sen bara för att musik kan vara så underbart!