Esmes mamma har skrivit om bröllop. Och det slår mig bara i förbifarten hur lätt det är att fixa ett bröllop. Och hur stort schjås det är runt det. Helt i onödan. Egentligen.
Det är drygt tio år sedan jag gifte mig. Och visst fanns det en hel del att fundera på. Men på riktigt. Hur svårt kan det va?
Man känner ju dem som skall bjudas. Och man bjuder dem man vill. Och eventuellt dem föräldrarna vill, men det är en bisak. Man kollar hur mycket fyrk man har att röra sig med och kör enligt det. Knåpar lite inbjudningskort och köper en klänning som passar. Hyr en frack och kanske en till åt bestmannen. Syr några klännigar åt brudfrämmorna. Köper en superbillig ring (för en dyrbarare ärvd ring kan tappas bort då man går ner i vikt. nim. kokemusta on.) Och så bokar man kyrka el. dyl. Det tar typ två veckor. Egentligen. Max. Om man skall dona maten själv.
Herregud. Det där borde man ju göra om. Helst med samma karl förstås. Han skulle bli så överraskad.
Jag skulle också gärna gifta mig igen. Det var så himla kul. Med samma man en gång till, absolut. Men ett lite mindre bröllop den här gången.
SvaraRaderafrån när vi beslutade oss för att gifta oss tills det vi vigdes så var det 6 veckor. Sen slappade vi med en nyfödd i 4 veckor innan vi tog tag i saken. 2 veckor innan vigseln så provade jag ut en klänning och brudbuketten band jag själv dagen innan. Maten satsade vi dock mera på och bokade in oss och våra gäster på ett ställe i maxmoskärgård som heter Varppi, eftersom med två små barn så blev det enklast så. Men det är inte överdyrt eller enormt tidskrävande att gifta sig om man bara ser möjligheterna. Man borde verkligen göra om det.
SvaraRaderaÖverraskad ??? Inte mera.
SvaraRadera