måndag 23 januari 2012

Remember my name

Den frasen har fått en helt ny innebörd för mig sedan att jag läst boken "3096 dagar" av Natascha Kampusch. I början var det lite skämmit att ta boken i sin hand. Socialpornografi. Att gotta sig i andras misär.

Men det var en helt annan läseupplevelse jag fick. En helt annan än jag tänkt mig. Något litterärt storverk var det inte, men däremot en väldigt väldigt intressant djupdykning i människan och hennes sätt att överleva. Människan. As in Natascha Kampusch.

Människan. Natascha Kampusch. Den otroligt starka människan Natascha Kampusch. Hon. Som aldrig glömde sitt namn. Som aldrig lät sig kuvas. Det var mycket hon tvingades till. Men innerst inne höll hon fast vid sig själv. Sig själv. Natascha Kampusch.

Hon har fått hjälp att skriva boken och i viss mån undrar jag hur mycket medförfattarna har påverkat innehållet. Inte så att jag betvivlar hennes ord, men det jag funderar över är hur hon kan ha såna insikter i sitt eget beteende. Hur mycket av hennes överlevnadsstrategi var medveten och hur mycket var medveten? Hon var endast 10 år då hon blev tillfångatagen. Även om hon verkar ha varit ganska brådmogen har jag svårt att föreställa mig att hennes val, de få val hon fick göra i fångenskapen, var väldigt medvetna. Snarare instinktiva. Men det är svårt att veta. Orden i boken är skrivna flera år efter att hon, Natascha Kampusch, lyckades rymma. Hur mycket har hennes text färgats av psykologers uttalanden om och till henne. Hur mycket om beteendemönster har hon läst sig till efteråt?

Det som är så sorgligt är hennes uttryck för att media, polisen och vi andra inte vill höra att hon är så stark. Vi vill se henne som endast och bara ett offer. Vi ifrågasätter hennes styrka. Och vad är värre än det? För en person som äntligen lyckats ta sig fri måste det vara ett helvete att inte ens i det fria få uttrycka sig som den man är. Att inte få visa att man inte gått under efter 3096 dagar i fångenskap. Att inte få visa att man inte glömt sitt namn.

Men hon är stark. Hon kuvar sig inte. Inte för media. Inte för polisen. Och inte för oss andra. Hon är Natascha Kampusch.

And I will remember her name.

1 kommentar:

  1. var det inte sist och slutligen oklart om hon överhuvudtaget blev kidnappad? vissa påstod ju efteråt att det var fråga om en familjebekant som hon fick bo hos och som inte alls höll henne fången. är inte säker på alla turer i dramat dock.

    SvaraRadera