Strypgreppet

Genusfotografen är på G igen.

Två saker. Förutom allt annat som äcklar mig i bildkavalkaden.

Att ett. Det att kvinnor fotas uppifrån är inte alltid fotografens och patriarkatets fel. Många kvinnor vill inte ha sin dubbelhaka exponerad, nämligen. Sen kan man ju förstås fundera på varför. Därför tar också det lilla försvaret för ens en del av dessa foton slut här.

Men två. Strupgreppet. Vad ÄR det med strupgreppet? Jag tycker det finns överallt. Minsta lilla sexscen så skall mannen ta strupgrepp på kvinnan. Har någon nånsin sett en kvinna ta strupgrepp på en man i en sexscen? Om det muka finns med för att det ger kvinnan en sån njutning att tuppa av på grund av syrebrist, borde det väl vara lika skönt för mannen. Eller slaknar han då?

Eller handlar det om rädslan. Att kvinnan vill vara rädd för att dö? Eller ja. Mannens perspektiv,då. Ha känslan av att kunna döda nån med sina bara händer. Eller än värre: Att inte göra det, FAST HAN SKULLE KUNNA. Vad nobelt, då.