fredag 12 april 2013

Man kan ju undra vad man håller på med

Hur kom det sig att man plötsligt skall uppträda med dans? Väldigt underligt. Och inte riktigt genomtänkt. Om man säger så. Men det myskoga är ju att man inte är nervös alls. För det här är ju något man inte kan överhuvudtaget. Så man kan lika gärna göra det med en klackspark. Och ett fniss. Eller ett asgarv. Beror på hur många steg man råkar komma ihåg.

Hur som helst. Det konstigaste är att man inte sjunger samtidigt. Och det är också därför det blir så svårt. Man har ju inget att ta fasta på. Man bara flyter i intet tills stegen tar slut. Men roligt är det i alla fall. Åtminstone för mig. Hoppas publiken tycker det också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar