Barnlitteratur

Litteraturvetaren Freja Rudels är inte riktigt av samma åsikt som mamman Freja Rudels i dagens Västis. Och hennes barn är ännu bara ett år. Konflikten lär bli större. Eller avtrubbas man långsamt men säkert? Jag är lite rädd för det.

Rudels svär över böcker som saknar åldersrekommendation. Redan. Tänker jag. Inför en ettåring kan man nog lugnt tänka själv. Och märker man att det barkar åt helvete kan man ju ändra på texten medan man läser. Och snipp snapp snut så var sagan slut och försvann för alltid ur bokhyllan. Med barnens stigande ålder blir det definitivt värre. Speciellt då barnen börjar läsa själv. Du kan inte som mamma hänga i dörröppningen och kasta ett getöga i texten medan ungen läser, så som du kan göra med en film.

För något år sedan började jag läsa Tusen och en natt för den äldre av pojkarna. Den var jättespännande och fascinerande. Speciellt som en saga blev till en annan hela tiden, och allt flöt ihop. Men så plötsligt handlade det om en kvinna som gav sin man sömnmedel för att kunna besudla sig med en neger. Med piskor och hela faderullan. Insåg då varför inte heller min mamma läste hela boken till slut för mig.

Så jo. Åldersrekommendation på böckerna, tack. Man har varken tid eller lust att testläsa dem först själv och sedan läsa dem högt för barnen.

Jag tycker också att det finns en annan point än den att man inte vill att barnen skall läsa "opassande" litteratur. Eller för skrämmande sagor. Nämligen den att man kanske inte får ut det optimala av en bok om man är lite för liten. Ta Bröderna Lejonhjärta t.ex. Jag tror att man missar en hel del av den om man är lite för liten då man läser den. Och nu är jag kanske ut och cyklar, men jag tror att flickor ofta läser om sina favoritböcker och hittar fler dimensioner i dem, medan pojkar läser dem endast en gång. Sedan vet de hur det går i slutet och är redo för nästa bok. Och i förlängningen är det kanske därför kvinnor är från Venus och män från Mars.