onsdag 2 mars 2011
Min fina röda bok
Min fina fina röda bok som jag fick av den finaste, ligger där på bordet. Tom. Och väntar. Den har så många fina vita blad. Skrämmande. Min handstil är ju inte av denna världen. Men pårmen är av en sån sort som vill bli tummad på. Smekt. Lite utnyttjad. Om jag börjar med att tumma, kanske texten kommer smygande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Eller sen behöver det inte vara så högtidligt, skribbla på bara! Fast jag håller med om att handstil är störande, emedan den påminner en om en själv. Sån har man sen blivit.
SvaraRaderajag har två handstilar jag. Vad säger det om mig? Sån jag är och sån jag önskar jag var? Å om jag anstränger lyckas jag ju ge ett städat och prydligt intryck, men då är handstilen svårläslig. Hellre slarvig och förståelig?
SvaraRaderaMalin: Städad och hemlig. Låter som en bra kombination. Då kan man dessutom skriva vad man vill.
SvaraRaderaMen Anna. Hmm. Att handstilen påminner en om en själv. Hmm. Nåjå. Kanske. Påminner en om ens ambivalens, kanske. Eller barnslighet. Eller slarvighet. Förr löste jag det med att endast skriva versaler. Då blev det någorlunda snyggt.