Mässlingen

Anna i Finsalongen tyckte att jag borde skriva om mässling och vaccinationer för att komma över min skrivkramp. Nå. Jag hittade ju annat inspirationsmaterial i dagens västis. Men lite kittlade ju mässlingsartikeln i Hbl även mig. Det där då den intervjuade mamman Linda Andberg säger att det skulle vara en bra sak att hennes barn skulle få mässlingen. Och i faktarutan intill står det att mässling är en av de största dödsorsakerna för små barn i utvecklingsländerna. Så. Hur tänker man då? En bra sak?

Visst. Hennes barn skulle antagligen. och hoppeligen, få den bästa möjliga vård och överleva sin mässling i det här landet. Men. Tänk om. Tänk om. Inte.

I lite lindrigare fall är jag dock på Lindas linje. Inga onödiga febernedsättande medel och inte heller antibiotika vill jag ha. Och inget flunsssavaccin. Men det är ju lätt att säga. Jag har inga öronbarn. Även i övrigt är de ganska friska. Personligen tror jag att de hålls friska för att vi inte har det för sterilt. Lite lort i knutarna är minst lika bra som antibiotika. Och lite mögel i brödet är säkert bra också för annat än för sångrösten.

Men. Då det kommer till vacciner så anser jag att det finns folk i det här landet som har bättre koll på om vaccinationer lönar sig eller ej. Än vad jag har, alltså. Visst. Det finns ett ekonomiskt tänkande inbakat i för och nackdelarna och det tycker jag inte om. Men jag anser ändå att läkarna vet mer om såna saker än en kulturarbetare. Så flower power är jag inte.

Det är bara ibland jag ifrågasätter. Och det gäller halsöverhuvudvaccinen. Som svininfluensavaccinet. Där man inte har tid att fundera och forska först. Men å andra sidan. Det är alltid försent att stiga tidigt upp. Och de som fick narkolepsi har ju svårt att hållas vakna överhuvudtaget.