Äntligen går Black Swan upp på Bio Pallas. Har väntat på den sedan jag såg första trailern. Mest för estetikens skull. Att Natalie Portman fick en Oscar för rollen gör ju inte saken sämre. Det var förresten ganska fint att hon på galan stod med en fin jättemage istället för en tutu. Mjukheten i en gravid kvinna som kontrast mot den seniga balettdansaren.
Sara Ehnholm Hielm recenserar filmen i dagens Hbl. Redan recensionen gav mycket att tänka på. Till exempel skriver hon: Varför vill män så gärna locka fram hennes sexualitet när de inte kan handskas med den sedan? Är inte det här typsikt, så säg? Inte bara i film. Utan lite överallt. Men det kanske räcker för mannen. Att hon är kvinna, sex, kön. Sen får hon fixa resten själv. Och de kvinnliga tittarna blir bara frustrerade. Kanske. Har ju inte sett den här filmen än. Oroväckande nog skriver hon att det är snudd på en allt för simpel historia och att den är ganska stollig. Bra. Då vet man det. Och behöver inte bli störd under filmens gång.
Jenny Jägerhorn som själv dansat på Nationaloperan i nästan tio år har en kolumn intill recensionen. Hon är lite inne på samma spår, men frågar sig vad man annat kan vänta sig av en Hollywoodfilm om balett. Det förstås. Hollywood är Hollywood. Jägerhorn ser förstås alla brister i Portmans baletteknik. Balettvärlden är obarmhärtig och kräver otroligt mycket av den som vill satsa.
Det är kanske därför balett aldrig lockade mig som liten flicka. Stenhård disciplin från dag ett. Den runda lilla flickan genomskådade grejen redan då. Att grannflickan och bästisen förevisade sina tortyrredskap till skor förbättrade väl inte intrycket.
Ändå har jag faktiskt uppträtt i tutu. I en ålder av 21. Domen fick jag av min syster:
-Everyone was beautiful at the ballet. Except You.
:D:D Det hade jag glömt... :D:D:D
SvaraRadera