Resebetraktelser - Slow

Jag har alltid upplevt mig ganska så slow. Så fel jag hade. Ur ett franskt perspektiv. Aldrig någonsin har jag sett ett så tålmodigt köande som i Frankrike. Både i Disneyland och i Paris. I metron. Ingen som helst stress över att det går långsamt. Och att man måste gå omvägar. Och att man måste köa till flera luckor innan man kommer till den riktiga kön. Förstås var det många turister också i köerna, men många franska skolklasser syntes t.ex. vid Eiffeltornet. Och överallt var det lugnt. Och ingen hade den där välbekanta går det inte framåt-minen. Eller en, kanske. Jag. Det måste vara mina effektiva tyska gener. Som bara vill skrika. Och ordna raka led.