onsdag 18 maj 2011

Låt mig vara i fred II

Läs vad fröken Smilla skriver om att män behöver ha en vrå för sig själv. Hon har så väldigt rätt och jag blir så matt. Speciellt efter det här inlägget jag skrev förra veckan. Kan ju tillägga att jag inte ännu fått en lugn stund. Efter att Discodancer blev frisk var det Paprikas tur att lägga sig raklång. Och han är den allra värsta sjuklingen man skall ta hand om. För han dööööör ju nästan varje gång termometern går över 37. Och ja. På nätterna ammas det ju fortfarande. Så. Nej. Vad hjälper det att inreda då man ändå inte har nånstans att vara. Själv. Helt själv.

Och by the way. Från och med nu har jag antagit uttrycket Själv i min vokabulär. För i det här fallet säger det mer än uttrycket att vara i fred.

4 kommentarer:

  1. Sjölv! Är du nu helt säker?

    SvaraRadera
  2. Men allvarligare: jag fattar nog ganska precis vad du menar. Man känner sig ockuperad och behöver vara sjölver. Men det är ju en lyxkänsla också, och sen får man - tadaa! - dåligt samvete.
    Fast dåliga samvetet ska man ju då skippa för det gagnar inte nån.
    Ett veckoslut på stugan med en dunk vin och mig, anyone? Fast då är du ju inte sjölver. Man jag kan vara tyst och bara servera - sen när det passar för utsugarn och sjukstugan!

    SvaraRadera
  3. Nå att det passar. Bara jag slutat amma. Sen får du fylla på hur mycket du vill. Och inte behöver du ens va tyst. Oktober? Krogars?

    SvaraRadera