Finland och idrott

Ärligt. Lejonguld bekommer mig inte. Alls. Men jag måste hålla med om att det där så kallade zorromålet såg häftigt ut. Till och med i mina ögon. Måste ju kolla om det hänt något då gubben ropade till. Men mer än så har jag inte sett.

Däremot har jag just kollat på dokumentären Matti Nykänen - Nytt lyft. Och jag blev så glad. För sini. Jag tycks bry mig om en idrottare i världen. Och det är han. Skrev om honom redan tidigt i bloggen. Och jag fick min tes än mer bekräftad. Det är inte honom det är fel på. Utan det här landet och dess inställning till idrott. Världens allvarligaste sak.

För sini. Man kan ju inte skämta och ha lite roligt om man vinner guld. Då blir alla sura för att man inte tar sitt jobb på allvar. Däremot är det hur okej som helst att idrotta och supa. Det hör ju till. Speciellt då man vunnit. Och i fyllan får man förstås skämta. Och dänga kniven i frun. Man gör ju så när man är full. Och det gör ju inte så mycket för då man nyktrat till har man ju glömt det hela och så börjar man på ny kula. Men att skämta och sporta nykter. Nej, sini, det går inte ihop.

Nå. Hur som helst blev jag väldigt glad av att se den här dokumentären. Inget sensationssökande. Bara Matti. Hel å ren å nykter. Krattar löv, mekar med bilen, eldar bastu och tränar lite. Och skämtar lite där emellan. Berättar om sitt år i finkan och hur han växte som mänska medan han satt där. Och väl medveten om hur dålig kaveri han har i spriten. Och hur han just nu har korken fastskruvad. Just nu. För han vet att det kommer tillfällen då man vill ha sprit. Och då behöver man ha det hemma. Precis som tobak och choklad. Det är lättare att hantera då, nämligen. Om det finns hemma. Annars växer himon sig för stark. Och sen flippar det helt.

Ja. Sån var han. I den här dokumentären. Som vilken finne som helst. I ful lädersoffa och fluffiga köksgardiner. I verrare och blonderat hår satt han där och kollade på Uuno Turhapuro med frun. Precis som vem som helst. Bara lite pratsammare. Lite öppnare, lite mer skämtsam än medelfinnen. Fast han har hur många VM-guld som helst.