Finsalongs-Anna fick mig att plocka upp den olästa husisen mitt i natten. Men orkar bara läsa om kravet på att hämta tidigt på dagis.
Pjåsk. Säger jag. Visst, visst. Det finns statusmänskor. Men dem kan man ju skita i. Den här problematiken har uppstått nån helt annanstans. Ingressen ger en vink: Är det synd om de barn som är sist kvar på dagis eller eftis?
Nej det är det inte. (I slutet av artikeln får vi dessutom veta att det snarare är tvärtom)
Det springande problemet är inte att det kanske är synd om barnen. Det springande problemet är istället föräldrarnas rädsla för att det skall vara synd om deras barn. För i längden kanske lilla Pelle inte tycker om sin mamma för att mamma gjort så att det är synd om Pelle. Och det vill inte mamma. Att Pelle skall vara arg på henne. Att sånt.
Sov gott och hämta din unge då det passar dig. Inte då det passar grannfruarna. Eller dagistanten.
Du var då hemlig då man måste markera texten för att se den!
SvaraRaderaDet är inte synd om ungarna som är sist kvar då dom säger: Jag vill int hem ännu! Å pappa får höra att han kom alltför tidigt!
Det är mamma och pappa det är synd om för dom vill ju hem för att få fram maten före ungarna börjar gnälla.
Antingen har vi för bra dagmamma eller - för dåliga föräldrar i vårt hem. Eller så är felet någon annanstans. Eller så är det inte fel alls uta bara bra! Men vad ska man då gnälla på?
Myskot. Försökte ändra på det. Hoppas det går att läsa nu.
SvaraRadera