måndag 18 april 2011

Plakatet

Göran Djupsund sade i gårdagens hurtiga valvaka på FST något ganska viktigt. Nämligen. Att alla de här röstarna har funnits förut också. Med samma tankar. Nu har de bara fått ett plakat att ställa sig under. Och det är ju ganska skrämmande. Förut har dessa röster spritts jämnare i partierna och få av deras största anhängare har kommit ända in. Men nu är de mobiliserade. Stort.

Ärligt talat måste jag säga att de är ganska modiga. Att våga ställa upp i ett parti som sannfinnländrana. Att våga vara sannfinländare helt öppet. Det skulle jag aldrig våga. För vi lever ju inte i olika världar. Faktiskt inte. Fast det känns så. Men de sannfinländska rösterna är väldigt jämt delade över landet. Det är inte någon konstig genmanipulerad stam i långtbortistan som röstat på dem. Det är folk som du och jag. Folk i din stad, på din gata, kanske rent av i din trappa, i ditt hus. I din familj?

Jag tror att Maria Wetterstrand hade väldigt rätt då hon i en intervju igår sade att hon tror att de finska paritierna gjort fel då de i stället för att säga i från på skarpen valt att gå ner på samma nivå som sannfinländarna. Även om de andra kanske inte varit av samma åsikt har de ändå på detta sätt gett legitimitet åt sannfinländarnas åsikter. Enligt henne är det endast Sfp och de gröna som stått emot och att det är därför de inte tappat så många röstare. Nå. Det här höll ju inte riktigt för de gröna. Men nog för Sfp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar