Man kunde kanske tro att jag är en högläsare av största mått. Men icke. Jag blir lätt uttråkad. Vilket märks på min röst. Och det gör mig ju ännu mer uttråkad. I värsta fall somnar jag. Fast ibland blir det riktigt roliga sagor då jag i min slummer läser väldigt konstiga saker. Då brukar killarna skratta. Men helst vill de att pappa läser.
Men det är ju skillnad på böcker och böcker. Just nu är det Bröderna Lejonhjärta jag läser för Bröderna Lervikshjärta. Och då ni. Vaknar högläsarmamman till liv. För den är ju så bra. Och texten löper så fint. Den är så vacker, både texten och sagan. Astrid visste minsann var man sätter punkt och var det blir bättre med kommatecken. Eller är det bara jag som är så präglad? Har ju läst just den boken miljonertroljoner gånger. Som alla Lindgrens sagor.
Förresten tyckte jag att pappa borde ha läst Lejonhjärta för barnen. För han minns den ju inte ens (!?!). Men då sa barnen bestämt stopp.
-Jag tycker du skall läsa, mamma. För du är så bra på Astrid Lindgren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar