De är så fina de små liven. Som tycker det är så spännande. Men inte för spännande. Mamma sitter ju bredvid.
Men ack, deras kära mor. Så sorgligt hon tycker det är. Hur svårt hon har att hålla undan tårarna då Skorpan hostar. Då de hoppar mot Jonathans död och då Skorpan saknar. Och glädjetårarna då bröderna ses igen. Håller om varandra. Bara ser på varandra och ler. Så som det kan vara mellan bröder.
Det är riktigt svårt att läsa. Inte för Bröderna Lervikshjärta. Men för mig.
Kanske du kan montera svampar i ett par gamla glasögonbågar så man inte ser då tårarna rinner. För det sku ju vara hemskt om dina söner märkte att du är blödig och empatisk....
SvaraRadera