Alltså flashmob. Jag vill delta i en sån. Nångång. Antingen med i arrangemangen, eller sen som oförstående publik. Det skulle va så ljuvligt. My life is a musical.
Den här drömmen hade jag redan låååångt innan jag sett eller hört att man kan göra sådant. I matkön på Finns, till exempel. Den var så lång och så tyst. Golvet så skinande rött. Och stadiga vita bord man kunde ha hoppat upp på. Bara en enda gång. Det skulle ha vait så kul. Men how boring att göra det ensam?
Tänk om man skulle arrangera en mob med sannfinländartema. Medan ni funderar på saken kan kolla in två svenska mobbar på Miira Johannas blogg. Sen tar jag emot anmälningar om nån känner sig manad. Blir vi tillräckligt många (fler än hundra) söker jag pengar från kulturfonden. I promise.
Jag vill va med!
SvaraRaderaEn gång när jag gick ner till metron vid järnvägstorget så hängde det suspekt mycket folk där. Jag misstänkte flashmob, men hann inte bli och kolla. Senare läste jag att de hade ett visst klockslag alla börjat äta banan. Mer spännande än så blev det inte den gången.
Äsch att du missa. Men, hej. Äta banan. Lite småtrist. Men man skall börja nånstans. Nånting för Raseborgsdagen? He he.
SvaraRaderaJag vill också!! Borde vi starta en? :)
SvaraRadera