onsdag 2 januari 2013

Hej, jag heter Maria

Jag har gett ett nyårslöfte:

Jag skall bli mer som Maria Montazami.

Satte ut det på fejan. Kompisarna tog det inte på allvar. Fnissade mest. Och gav tips om tofsar och läppstift. Jag fnissade också i mitt cyniska huvud. Men jag menar också allvar. Jag vill bli mer som hon. Jag vill tycka att världen är så fin. Bli euforisk av att hissa en flagga första gången i mitt liv. Jag vill bara vara nöjd. I och för sig är det kanske lättare att vara nöjd med lite om man redan har allt. Men på något plan tror jag att det faktiskt är tvärtom; ju mer man har, desto mer krävs för att vara nöjd. Men hon har verkligen lyckats. Hur många andra miljonärsfruar är så genuint glada över små petitesser i livet som hon?

Tassels!

8 kommentarer:

  1. Det här är, utan tvekan, det bästa nyårslöfte och resonemang kring det samma, jag sett! Får jag kopiera dig, får jag använda samma löfte som du?

    SvaraRadera
  2. Absolut får du det! Ju fler Marior det finns, desto bättre blir världen.

    SvaraRadera
  3. Ja, precis just så! Fler Marior, mindre krig och bråk!

    SvaraRadera
  4. Bra! Go girl!
    Inte för att jag är insatt i Marias liv eller förnöjdhet men det är nog faktistk så att ju mer man kan glädjas åt det man har och åt de små sakerna desto nöjdare är man och bättre mår man! Jag har försökt luta åt det hållet länge och det har gjort mig lugnare och nöjdare tycker jag.

    SvaraRadera
  5. Bra!
    Jag har börjat föra tacksamhetsdagbok. Tror det är ungefär samma sak. Man behöver sådant emellanåt, och ibland mer än annars. Because we´re worth it!

    SvaraRadera
  6. Tacksamhetsdagbok. Är det något vedertaget eler ditt eget påfund? Låter oberoende som något jag borde syssla med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet int. Jag gjorde det första gången för ca 8 år sedan, då jag var jättedeppig och mest bara grät så fort jag var för mej själv. Beslöt att nu tusan räcker det och tvingade mig själv att skriva ner fem positiva saker om morgonen, fem efter jobb och fem på kvällen före sängdags. Därutöver var det tillåtet att gnälla och klaga hur mycket som helst, men fem ärligt positiva, icke-sarkastiska kommentarer skulle skrivas ner x 3 per dag. Basta! Efter bara fem dagar mådde jag jättemycket bättre. Sedermera har jag tagit till det där i någon form i perioder, då livets j-igheter tagit för mycket av min tid och ork. Man kan ju inte välja bort dem - men man kan i ngn mån välja hur mycket av sig själv man ger åt dem. Just nu har jag avgjort ett behov av tacksamhetsdagbok. Skriver lite på kvällarna. Och det fungerar!

      Radera