onsdag 22 maj 2013

Fame

Paprika har opererat bort toncillerna och ligger här hemma och kvider. Otroligt hur smärtan kan åka berg- och dalbana. Ena sekunden ser han ut att dö av smärta, nästa sekund ser han ut som ett frågetecken då man frågar om han har ont.

Nå. Hursomhelst var vi till bibban dagen innan och lånade mängder av böcker och filmer. Hittade hela första säsongen av tv-serien Fame och tänkte att det säkert skulle falla herrn i smaken. Det trodde inte han. Och han ville ju inte heller höra vad den handlade om. Men jag tog den med i alla fall. För jag ville ju se den. Kolla om den var så bra som man mindes. Eller ens lite ditåt.

Nå. Det gick ju som man visste att det skulle gå. Efter ett halvt avsnitt var killen som fastnaglad. Och de fyra skivorna tog slut allt för snabbt. Själv såg jag inte alla avsnitt, endast de då han hade så ont att han inte ville vara ensam. Men det fanns mycket att tänka på då man kollade.

För det första. Så var det ganska bra. Inte så köck som man hade väntat sig av 1981. Ganska bra skådisar. Framför allt bra casting. Och modet. Hur vissa outfittar hade kunnat vara från i år medan andra, speciellt de manliga, inte går igen just nu. Frågade Paprika vad han tyckte om modet. Men inte tyckte han det var så speciellt. Bara håren. Och ja! Håren!

Men. Det mest intressanta var musiken. Hur man minns sången "Fame - I wanna live forewer" Som en explosion! Fart fläkt, volym! Och hur den var. Inte dålig, men. Ja, lite lame. De andra sångerna var sedan av mycket olika karaktär och kvalitet. Vissa sånger sjöngs inte ens rent. Inte heller med nån desto mera sångteknik. Speciellt Leroy var en svag sångare. Ändå såg man att det var playback. då kunde de ju lika gärna ha använt nån bättre sångare. Idag skulle han inte ha fått rollen.

Ja, idag skulle nästan ingen av dem ha blivit castade. Framförallt såg de allt för välmående ut. Det var en fröjd att se. En dansklass med i dagens mått tjocka dansare. De var viga och de var rörliga. Men sedan 1981 har man inte sett normalviktiga på tv. Åtminstone inte i trikåer. Med bälte. Peppe och Friman har funderat på hur den feministiska kroppen ser ut. Jag tror den finns i Fame.

1 kommentar: