Livet är lokalt

Det här är en sak jag funderat mycket på i jobbsammanhang, men även privat. Nämligen. Hur folk överlever utan att prenumerera på en dagstidning. Framförallt på en lokaltidning? Livet är lokalt, säger man på ÅU. Så sant. Hur får man reda på vad som händer i stan om man inte läser tidningen regelbundet? Hur vet man vad politikerna säger mellan valkampanjerna? Hur skall man själv kunna påverka om man inte ens vet vad som är på gång?

Det kan vara nog så frustrerande att på jobbet höra kommentarer om att ingen sagt något, att man inte visste att det var något evenemang på gång. Nä. Just det. Man visste nog. Men Du visste inte. För Du läste inte tidningen. Ingen ringde på Din dörr, klädde på Dig Dina kläder, satte Dig i en bil och körde den halva kilometern till kulturhuset. Ingen betalade Din biljett och hällde i  Dig skumpa under pausen. Så Du missade alltihopa. För Du visste inte.

Nå. Det här var arrangörens agg. Men. Mitt privata jag är lika förvånad. Hur kan man vara utan tidning? Känner man sig inte borttappad? Lite utanför? Känns det inte pinsamt att ringa till mig eller någon annan och fråga om det ena och det andra evenemanget?

-Nej, var det redan?
-Jo det var redan. Du missade det i år igen.

Vad hjälper det att man läser tidningen hos mamma en vecka senare och ser vad man missat? Och föräldrar: Om era vuxna barn inte fattar att beställa tidningen själva, köp en prenumeration åt dem till julklapp. Och ni som ännu har småbarn. Lär dem att tidningar är viktiga.

Visst. För en del kan det vara ekonomiskt betungande med en prenumeration. Men såå jävla dyrt är det inte. Samma personer som gnäller över prenumerationspriset använder det dubbla hos frissan varje månad. Känns det faktiskt bättre att vara stajlad utanpå än innanför skallbenet?