Jag hade inte tänkt uttala mig för det känns så fruktansvärt närgånget åndå. Hur vågar man vika ut sig och sitt liv så? Jämfört med det är bloggandet inget alls.
Jag har inte sett så många avsnitt, men varje gång får jag en så olustig klump i halsen av att se delarna med Maria. Först handlade det mest om hur hon talade, som ett litet barn. Men sedan kom den där mannen med i bilden. Och då blir det ännu konstigtigare. Att prata som ett barn, med en man som är som en tonåring. Och ändå vara så full av kraft och liv, mitt i sitt husbygge och graviditet. Förstår inte hur det går ihop. Borde kanske se alla avsnitt för att se hur det hänger ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar