Jag, mamma Ingalls

Jag måste ju fråga mina barn hur träffande det här med mig som en Ingallsförälder egentligen är. Och tydligen passar det ganska bra.

Jag är mera mamma än pappa Ingalls. Fast jag är bättre på datorer, teknik och sånt. (Thank God). Sen kan jag mangla lakan. Och laga mat. Och elda. Men jag skulle inte klara av alla råttor och myror och värmen på prärien. Men jag skulle kunna ge stryk åt barnen, om jag vill. (Thank God, igen. För ordet om).

Fast jag säger ju inte - Åh Charles!

Men om pappa står vid vägen säger jag:
-Titta! Där står en stackars ensam liten gubbe vid vägen. Skall vi ta honom på kyyti?
Och det är ju ungefär samma sak. Tycker barnen.