fredag 9 december 2011

Upp och ner på dygnet

Här sitter jag ännu fastän klockan är ett. Men det är ju så skönt. Att äntligen få vara ifred. Att få tänka, leva, andas i tystnad. Ensam för sig själv. Ingen som pockar på uppmärksamhet.

Men jag hade gärna haft denna stund för mig själv några timmar tidigare. Hur gör andra för att få sina barn att somna klockan sju? Åtta. Eller nio. Eller ens klockan tio? Här sover aldrig alla barn innan klockan elva.

2 kommentarer:

  1. Av samma orsak kan jag ligga vaken 5.30 - helt nöjd...

    SvaraRadera
  2. Moderskap är en sjukdom! Hehe. Vad sägs om att jag skriver ett manifest om det. Ho ho ho.

    SvaraRadera