Jag har ju bara haft ett år på mig. Att fixa årets julkalender.
I fjol tyckte jag att den vi har, med små paket som måste SYS fast i en väggbonad var lite bökig. Så jag bestämde mig för att jag i år skulle göra en mycket vackrare kalender med fina strutar som får hänga kvar över jul sedan. Hade sett ut platsen och allt. Ovanför pianot, mot den vita väggen. Perfekt!
Och hur gick det? Jag hann fixa strutarna, just och just igår kvä...jag menar natt, men jag hann bara klä dem med väldigt enkla saker. Slutfinishen blev det liksom inte tid till. Inget pynt och pripel. Inte heller hann jag hänga upp fler än sex stycken. Och fylla en.
Men jag var nöjd ändå och tänkte att jag fortsätter idag. Klockan är nu 1.11. och äntligen hänger de alla uppe. Inte fyllda dock. Och inte pyntade heller. Jävlar att man aldrig hinner få det snyggt ordentligt. Alltid bara hastverk. Nå, hursomhelst var jag ganska nöjd när jag lade mig igår. För mitt inre såg jag barnens glittrande ögon när de ser härligheten. Och så vaknar man:
-Mamma, det hänger någå konstiga tappar där nere. E de en kalender?
Ha ha! Men du får ändå visionerna. Jag får int ens dem.
SvaraRaderaLess is more. Tur att det inte hängde tappar OCH stavar på väggen...
SvaraRaderaLOVE IT!
SvaraRaderaUnderbart! :-)
SvaraRaderaNästan hälften är fylld...
SvaraRadera