Tidigt missfall

Med åren har en del missfallshistorier kommit i min väg och det är förvånande hur olika mänskor blir bemötta på sjukhusen. En sak är ju vad läkare som individer säger åt patienten, eller om de säger något alls. Själv råkade jag ut för en rysk läkare som antagligen i tröstsyfte sade att det var bra att den kom ut, man kan ju inte ta hand om hur många handikappade eller utvecklingsstörda mänskor som helst. Nå. Jag kan se varifrån han kommer och hans värderingar i samband med ett haltande gemensamt språk. Men ändå. Så kan man ju inte säga som läkare i Finland. Tänk om jag hade haft ett utvecklingsstört barn eller en invalidiserad man hemma. För mig hade de ju inte varit oönskade. För samhället kanske, men inte för mig.

Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om den medicinska biten. Tydligen är sjukvården inte alls lika i vårt land. När ett dött embryo konstaterats finns det olika sätt att få ut det på. Det som jag tycker att är så suspekt är att man på en del sjukhus tar in kvinnorna på avdelningen medan man ger dem hormoner, eller vad det nu är, som sätter igång "förlossningen". Sedan får kvinnan vara där tills allt kommit ut. För en del kanske det här känns lite överdrivet, men åtminstone är det ju tryggt.

På andra ställen ger man sex piller och skickar hem kvinnan utan desto mera instruktioner. Man berättar inte ens att det kan ta ont, för en del lika ont som en förlossning. Att man kan blöda väldigt mycket, till och med svimma, eller att det inte är lämpligt att vara ensam hemma med sina barn medan man håller på med utdrivningen av småsyskonet som inte kom. Kvida med sina förlossningsvärkar i tysthet på toaletten då en treåring ropar på mamma utanför. En treåring som upptäckt bloddroppar i trappan och undrar varför mamma gråter.

Kanske det handlar om att missfall är en "kvinnosjukdom". En åkomma, vars smärta en man inte ens kan tänka sig. De flesta män kan ju inte ens spy utan att skrika.

(Måst efter några kommentarer påpeka att det är länge sen jag råkade ut för den ryska läkaren och att det bara var en bisats att jag tog med det. Sitter inte alls här och sörjer och mår dåligt. Min point var egentligen att det är skumt att man skickar hem folk med piller för att driva ut ett dött embryo utan att berätta hur det kan gå till.)