fredag 28 oktober 2011
Motion för själen?
Tänk att det kan vara så. Det förklarar saken. Nämligen att det ibland känns som om man kastar pärlor för svin på jobbet. Jag tror och tycker ju att Peppe och Karin verkar vara smarta, intellektuella och kulturellt intresserade damer. Om de tänker så här, är det ju inte underligt att det allt för ofta är halvtomt på teatrarna. Men det sporrar ju också. Att försöka få fler mänskor intresserade. Orka, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du dricker morgonkaffe på konstiga tider du... Funderar här att är du uppe sent eller tidigt? ;)
SvaraRaderaFast jag är helt tvärtom. Satsar inte särskilt på att försöka vara intellektuell men travar på varenda teaterföreställning som sätts upp på svenska i Åbo och Pargas, och så några på finska också för säkerhets skull... Det bara blir så, och till mig behöver man inte ens marknadsföra så mycket mer än plats och klockslag...Så det finns hopp!
Mia H
Va? Det motiga med att få sig själv på teater är ju att hitta tiden! Läs: barnvakt. Samma problem gäller iofs då jag ska gå på jumpa, men då ska man också hitta motivation och tycka att tycka det är nödvändigt att skaffa barnvakt för att göra något så befanit som att gå på jumpa. Å sen håller jag med om att du har konstiga tider för dit morgonkaffe..
SvaraRaderaJo. Det här med morgonkaffebloggandet funkade bätte med en halvåring än med en som är dryga ett. Så man får ta det som det kommer.
SvaraRaderaOch jo. Det är ju som du säger om jumpandet, Åkers-orken. Och visst vet man ju att alla inte är teaterbesökare, långt ifrån. Men dessa två går ju faktiskt på teater, och ändå kan de ha svårt att masa sig iväg. Precis som med oss och jumpan. Fast efteråt. Nog är teater ändå bra mycket bättre efteråt än jumpan.
Nå visst. Man behöver sällan duscha efteråt till exempel.
SvaraRaderaEn liten skräck sitter nog i, för att råka ut för en "radikal" pjäs där skådisarna klär av sig alla kläder och springer runt omkring i publiken och tvingar upp en på scen. Typ. Inte för att jag varit med om det men.
SvaraRaderaDessutom "får" man inte gå ensam på teater, och biljetter tycker man att ska köpas jättelångt i förväg, så det blir ett himla sjå att organisera en teaterkväll. Man ids först sen när det är ngt extraspeciellt.
Åh, jag som njuter så av att få gå på teater ensam! Speciellt om det är en tankeväckande pjäs så är det grymt skönt att inte behöva låtsas vara social i pausen och småprata om ditt och datt, utan bara få analysera upplevelsen i lugn och ro för sig själv. Fast kanske jag är lite konstig...
SvaraRadera