söndag 24 februari 2013

Vad svarar man utan könshår?

Återkommer till samma teman gång på gång. Könshår. Alltså en mamma (eller pappa) som valt att raka av sig det mesta. Hur svarar de sitt barn som undrar varför det plötsligt kommer hår på kroppen?

- Det är helt normalt, här är en rakhyvel.

Eller.

-Det är helt normalt. Det är bara din omgivning som är knäpp.

Eller.

-Du får absolut inte raka dig. Du är för liten.

Är det snart bara trettonåringar som har fjun på kroppen? Tills de tar bort det för att bli vuxna.

Såg Donners film Sixtynine 69 då den kom på Teema häromdagen. Två saker slog mig.

Ljuden. Och håren.

Så ovanliga idag. Ljudet då två personer hånglade. Ett flås, som kom in över en. Som kändes för privat. Lite sliskigt. Och jobbigt. Ändå syntes inget. Idag visas allt. Men det är klininskt, sterilt, Osvettigt och slemlöst.

Och håren. En kvinna lägger sig på gynekologens brits. Utan byxor. Man ser hela behåringen. Som är naturell. Och jag inser hur förstörd min egen blick är. Hur jag nästan reagerar med avsmak. För att där finns så mycket hår. På en helt vanlig kvinna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar