Utan och kvinnobilden

Nu har jag läst den. Utan. Skrev om boken redan innan jag läst den. Här och här. Eftersom jag läst så mycket om den och hört flera intervjuer med medverkande blev det inte så mycket nytt. Sist och slutligen var det kanske intervjun med Monika Fagerholm som gav mig mest  att tugga på. Det där med kvinnobilden. Med eller Utan. Det där med att feminint är skört, ljuvt och vackert. Inte bullrigt och aggressivt. Kanske det är därför jag är som mest kvinna då jag är tillsammans med mina barn. Inte för att jag har kunnat föda dem, utan för att ingen ifrågasätter min kvinnlighet som mamma. Inte jag själv heller.