Tänk att det finns sån vänskap. Ute på gården leker två nioåringar som om de aldrig gjort annat. Ändå är det i deras värld redan en halv livstid sedan en av dem flyttade till Åland. Från att ha träffats nästan varje dag blev det plötsligt träffar endast några gånger per år. Men vilken glädje de utstrålar då de träffas! Ingen blygsel, inget bråk. Bara två bästisar som leker så mycket de hinner på några timmar. Dansar, leker, uppfinner, skrattar och fnittrar.
Såna vänner är oskattbara. Trist att do bor så långt ifrån varann. Men snart kan dom ju börja hänga på fejan...
SvaraRadera