Segregering

Underveckan skriver om religionsundervisningen. Att ska vi ha eller ska vi nä.

Jag tycker det är konstlat så som det är nu. De flesta är inte aktivt troende även om de är döpta. Och bland de lärare som jag kommit i kontakt med via mina barn har det ibland kommit urskuldrande kommentarer om att "vi ju måste gå igenom det då det hör till läroplanen".  Men läs mig rätt. Jag menar alltså inte att jag inte tycker att vi skall ha religionsundervisning. Tvärtom tycker jag den är otroligt viktig. Oberoende om du är troende eller ej. Utan den lär du inte känna din historia, och kan inte läsa symboler i din egen omvärld eller inom kulturen. Utan den kan inte heller inflyttade eller flyktingar lära sig tillräckligt om vårt samhälle. Lika lite som vi som fått normal religionsundervisning i Finland förstår oss på andra religioner, om vi inte är specifikt intresserade och har läst på lite själv.

Kanske det är därför folk inte "förstår sig på det kulturella". Ett uttryck jag hör allt för ofta. Det kan låta så konstigt. Att man ser ner på konst och kultur fast man ändå höjer den ovan om sig själv på något sätt. Att man nedvärderar sig själv då man med stolthet deklarerar att man inte "fattar sig på tåkå där".