Tanja skrev om en bok hon beställt; The Beauty Experiment. Den är skriven av Phoebe Baker Hyde som lever utan smink och nya kläder i ett år.
Jag får riktigt obehag av boken. Har ju inte läst den, men det här var nog bland det sorgligaste jag sett på länge. Vadå experiment? Är det inte noll-läget som är utgångspunkten? Helt ärligt skulle det vara hur lätt som helst för mig att vara utan smink och nya kläder i ett år. Smink använder jag ändå nästan bara på scenen. Och de gånger, typ på fest jag använder smink kunde jag lika gärna vara utan utan problem. Kläder köper jag sällan. Men jo. Nog köper jag ibland. Men inte är det på något sätt av nöden.
Eller ja. Kanske jag borde köpa kläder oftare med tanke på jobbet, då? Det är ju inte så att man skulle få arbetskläder på något vis.
Kanske jag borde läsa boken? För att komma in i nån annan värld. Lite sådär som jag kollar på Topmodel ibland. För det är ju fascinerande hur nån kan fila poser och blickar i det oändliga fast man inte själv orkar bry sig. Nog vill man ju se bra ut på bild. Men ett par klick räcker väl?
Boken hadlar just om att hon en dag vaknar upp och märker att hon försökt lappa sitt dåliga mående/självförtroende med nya kläder och smink. Sen är det en lång väg tills hon lärt sig gilla sig själv utan allt det andra. Kan återkomma sen när jag läst den klart. Just på den här punkten är vi alla väldigt olika. Jag går aldrig ut utan smink och är väldigt mån om vilka kläder jag tar på mig bland med folk men också hemma. Kan vara att det är sorligt men det är inget jag lider av. Det här beteendet har hängt med sedan tidiga tonåren. :)
SvaraRaderaJag är fashinerad av Top Model just för att det är så overkligt o såååå långt från min värld.
SvaraRaderaMen, sku nog oxå klara mig bra utan smink o nya kläder ett år.