Jag har ibland undrat varför DIY-bloggar, inredningsbloggar och "vanliga mammabloggar" har så mycket kommentarer på sina inlägg. Medan de bloggar som jag tycker är mest intressanta i regel har ganska få. Jag har funderat och funderat, för det verkar ändå inte vara så att de bloggar jag läser mest har väldigt få läsare. För ofta refereras det ändå till dem i andra bloggar. Det har verkat så skumt. Ända tills nu. Då jag analyserat klart.
Nämligen. Just nu snurrar det texter om att varva ner, monotaska, vara nöjd med att det mest intressanta en lördag kan vara att kunna para ihop strumporna rätt osv. Orkar inte länka till alla. Ni har säkert ändå läst dessa inlägg redan. T.ex. monotask-inlägget jag länkade till har två kommentarer samt en svarskommentar från Micaela som skrivit det. Skulle hon ha visat en bild på hur man knyrrar ihop något fint inbjudningskort hade kommentarerna säkerligen haglat över henne. Skumt. Skulle man tycka. Men sini nej.
Så här är det. Alla dessa textmänskor som läser dessa textbloggar nöjer sig inte med att futtigt kommentera med ett -Vad fint! Nej. Textmänskornas kommentarer kräver mer. De kräver ett helt inlägg i den egna bloggen. Eller vad.
Jag tror du har rätt! Jag skrev en gång en text om att antalet kommentarer/ inlägg mera är ett socialt spel mer än en direkt koppling till huruvida du skriver bra eller ej. Så jag understöder dig, textmänniskor är textmänniskor och servettringar är kommentarbara.
SvaraRaderahahaha. so true.
SvaraRaderaÅh, så jag håller med dig. Ofta sitter jag och nickar och håller med, i många av de bloggar jag läser. Och ibland, så nickar jag också sådär att det syns för skribenten och alla läsare, genom att skriva en kommentar. Och så fortsätter jag vara glad över att jag inte knypplat något idag, inte något jag visat i alla fall.
SvaraRaderaVa fint! Bra skrivet! Tror du har rätt! Och nu ska jag tammituppen bjussa på en smiley ;)
SvaraRaderaWord!
SvaraRadera