Heter jag Barbro?

Nu blev jag lite rädd, faktiskt. Men road också. Känns som om någon skrivit om mig, men kallat mig Barbro. 


Kollade in Nanna Johanssons blogg där Kit hade vunnit en tävling. Med följande motivation:


"Jag vill vara nummer nio eftersom nummer nio ser ut som den sortens person som jag kanske önskade att jag var men antagligen aldrig kommer lyckas bli. Jag tänker kalla nummer nio för Barbro.

När Barbro åker tåg med en stor väska och någon ställer sig mitt i gången för att i maklig takt putta upp det hen har med sig på väskhyllan, då stannar inte Barbro upp, Barbro ursäktar sig inte eller ber om att få komma förbi, nej, Barbro tar sin stora väska och lyfter med stor möda denna över två par stolsryggar och tråcklar sig sedan förbi den långsamma hyllpersonen. För att markera sitt missnöje utbrister Barbro ett lite för högljutt (men klatschigt!) "HRM!!".

När Barbro konfronteras med en uppgift som Barbro kanske inte till fullo förstår, så fnyser Barbro med hela näsan, hen skrynklar ihop ansiktet och hen bestämmer sig genast för att uppgiften rimligtvis måste vara felaktigt formulerad. Om Barbro studerar vid ett universitet är det här som Barbro räcker upp handen och utan att vänta på att få ordet deklarerar högljutt att uppgiften är felaktig. När seminarieledaren förklarar uppgiften igen har Barbro redan sjunkit in i sin egna värld och hör inte ett ord av vad denne säger. Kanske sörplar Barbro lite för högljutt på en kopp hemmagjort chaite när detta sker, kanske ritar Barbro ett nät av rankor och blommor runt sina anteckningar.

Barbro tror sig vara väldigt öppen och rolig - detta kan anas på den sk. "skojsiga hatten", men i andras ögon uppfattas Barbro ofta som passivt aggressiv och nästan lite läskig. När Barbro skämtar är det ofta så att hen yttrar ett orimligt påstående med en gravallvarig och nästan lite förorättad röst, och när hens medmänniskor är för förvirrade och rädda för att veta hur de ska hantera detta blir Barbro sur och kommenterar bittert att de "inte fattar ironi alls ju!!".

Ibland kan en se Barbro klättra i det stora trädet som växer på det campusområde som Barbro studerar vid. Detta är dock en aktivitet som trots sitt inneboende livsbejakande väsen framstår som lite av en plåga när en ser Barbros breda hakparti sticka fram genom lövverket. Barbro ser inte ut att fånga dagen, Barbro ser ut som att hen klättrade upp dit bara för att illustrera en poäng för någon Barbro hatar.

Därför vill jag vara Barbro. Barbro är min vardagshjälte."


Speciellt intressant tycker jag det är att bilden i min värld ser ut som en han, medan Kit kallar personen Barbro. Fast visst. Barbro-herrar finns av båda könen. Fast finska är ju bättre. Hen känns ändå lite provocerande. Fast det ju inte borde vara det.


Och sen ännu. Själv skulle man ju kanske inte vilja vara Barbro. Bara i vissa avseenden.