För mycket saker. Allt är relativt.

Vi har ett stort hus. Riktigt stort faktiskt. Ändå är det fullt. Hur kan det vara så?

Vi är inga samlare. Dock inga slängare heller. Saker man har kan man ju behöva. Det är dessutom oekologiskt och oetiskt att slänga saker som ännu fungerar. Även om de är lite fula eller slitna. Men funkar de så funkar de.

Det var orsak ett.

Orsak två. På min sida finns det förutom mina föräldrar och jag endast en syster som delat på allt som fammo lämnade efter sig. Samma med mommo (som är en samlare). Bara mamma, jag och syrran som kommer att ärva henne. Och hon har ju redan delat ut en del av sitt bohag åt oss.

Men den största orsaken, orsak tre, är nog våra olika intressen. Tänk om man skulle vara lite mer likriktad och t.ex. endast samla på sig golfklubbor. Eller frimärken. Eller herbarium. Men sidu nej. Hos oss intresseras det lite hit och dit.

Musik.
Mannen lyssnar och jag musicerar. Det innebär en stoooooor skivsamling från 80-talet framåt. Ett piano, en gitarr, ett dragspel, tre violiner (en hel, en som Discodancer har till låns från musikskolan och en halva som han kommer att växa i lagom till jul) och en altviolin som tillhört min morfar som var violinist. Ja, sen var det noter. Ca fyra hyllmeter. Och förstås lite musikrelaterade böcker. Och lite blockflöjtar och bongotrummor, rytmägg och så vidare. Ja och några notställ. Och två stämgafflar. Ett rent och ett falskt. Det falska är ärvt så det kan man ju inte heller göra sig av med.

Restaurering av möbler.
Inte för att jag får någå gjort, men i princip skulle jag vara kapabel till både möbeltapetsering och dekorationsmålning. Och i de vevor då jag skaffade mig dessa utbildningar var man ju illa tvungen att införskaffa penslar, mer eller mindre sjukt dyra specialpenslar. Färger, pigment, olja, terpentin och så vidare. För eventuella möbeltapetseringar finns det olika storleks fjädrar, snören, vadd, sjögräs, hästtagel. You name it. Och det är ju inte småsaker precis. Sen finns det ju mindre tillhörande grejer också. nubb, verktyg etc.

Sy och sticka
Alla behöver förstås en symaskin, även om de inte vet om det. Men alla har inte ärvt lager med tyger av sin farmor som var sömmerska. Och trådrullar, broderier (som kan användas i t.ex. kläder.) knappar eller dragkedjor. Antar i alla fall att jag aldrig i hela mitt liv kommer att behöva köpa en dragked.Alltid något. Inte syr jag nu så värst mycket heller. Bara vid behov. Inte pynjas för pynjas skull. Men ett par teaterplagg per år blir det väl åtminstone Och uppfållning av gardiner, byxor å sånt. Garn har jag faktiskt inte så mycket. Donerade det mesta till Unicef-dockor eftersom jag ändå inte stickar å virkar. men några nystan behöver man ju alltid ha. Till någå. Nångång.

Teater
På tal om symaskin, ja. Så finns det ju lådvis av teaterkläder på vinden. Två små lådor finns ju i pojkarnas rum sådär till dagligdags. Men sen är det då lite mer på vinden. Jag skulle när som helst kunna ställa till med ett Dallasparty till exempel. Det finns garanterat lämpliga kläder för minst 10 pers. Och förstås måste man ju ha några dirndlar och läderhosen. Inte vet man vilken dag man får för sig at joddla igenom The Sound of Music.

Ja. Å så finns det ju högar av gamla programblad. Det första från 1979 då Arto RINTAMÄKI SPELADE NALLEBJÖRN PÅ DAGIS. SIITÄ SE SAMLAUS SITTEN LÄHTI. MEN FÖR NÅGOT ÅR SEDAN SLUTADE JAG KÖPA PROGRAMBLAD. SÅ MAN INTE BEHÖVER SPARA DEM SEN. (Ork int skriva om fast det blev stora bokstäver)

Jaha. mer intressen då?

Litteratur, förstås.
Visst finns det folk som skaffar bokhyllor för att ha pynt i, men jag tycker ju de facto att bokhyllor är till för böcker. Metervis. Skönlitteratur. Och facklitteratur (Se ovanstående intressen. Vi har allt från böcker om Operaregi och konst till whisky och fåglar.)

Och Foto
Några hyllmetrar med fotoalbum. Nuförtiden blir det mesta av fotograferandet sparat i datorerna, så det spar ju lite utrymme, förstås. Eller, nå, inte i datorerna då. Några överloppsdatorer och kännykkör och annan elektronikskrot finns förstås också bevarat. Man kan ju inte göra sig av med något. (Här är vi dock av olika åskt, mannen och jag.)

Sen vart det möbler och antikviteter.
Ja. Om man är utbildad möbelrestaurerare så är det väl ganska klart att man är intresserad av gamla möbler också. Så vi har en del. Ärvda, köpta, donerade och hittade. Ikeamöblemangen har dock så gott som utrotats ur detta hus.Tur att vi inte samlar på dem i alla fall. Men till denna kategori hör också alla glasföremål, porslin och vaser. Som jag kanske inte hade köpt själv, men de är ju fina när de nu en gång finns. Tyvärr känner man ju inte så många som är vana att dricka ur 1800-tals glas, så de blir ju inte så ofta använda. Och vad är det då för vits med dem kan man ju fråga sig.

Lakan.
Kan väl inte räknas som intresse. Men sova skall man ju. Och vi har broderade lakan i det oändiga. Underbart vackra. Ärvda de också. Och lite, men bara lite, för små.

Dagböcker och kalendrar kan man ju inte heler slänga. Eller salighetssaker. Eller leksaker. Tyvärr har ju barnen fått egna leksaker också fast det bra skulle ha räckt med mina och mannens gamla. Ja, eller mina då. Makens var nästan bortsprängda av papater. En del av mina skolböcker har jag faktiskt slängt. Men det sved.

Usch man får snart kväljningar. But I´m not a hoarder! Tack och lov shoppar jag aldrig. Kläder behöver jag inte heller. De jag köpte i högstadiet går ju ännu på. Fast ett klädskåp sku jag faktiskt behöva.