Alla andra i lyckorus. En bra föreställning är över. Publiken gillade. Recensenterna överväldigade. Och ändå. Känns det så tomt.
Välkommen till vuxenvärlden, livet är meningslöst.
En ny föreställning. Nr 2. Den kanske svåraste efter en lyckad premiär. Men. Den blev ännu bättre. Trots 33 grader. I skuggan.
Och jo. Helt kul att vara på scenen. Men ändå. Tomt.
För det är ju processen som är det roliga. Repetitionerna, analyserna, testandet av olika vinklar och töjandet på gränser. Visst lever pjäsen efter premiären också. Men inte på samma sätt.
Och så värst mycket analyserande av den döda dataskämen eller vallmons innersta tankar har det ju inte varit. Det handlar inte om att jag hade velat ha en större roll. Tvärtom. Med ett spädbarn här hemma har det varit riktigt tillräckligt så här. Men jag hade velat ha lite mer rollanalys, jobba lite mer. Tänka lite mer.
Jag förstår nog helt vad du menar. Har inte något att tillägga egentligen. Härligt är det iaf att det känns så fint att göra denhär föreställningen tillsammans med dig och alla andra!
SvaraRadera