Allt och inget

En massa spretiga tankar i huvudet. Allt man inte hunnit orkat eller idats blogga om. Sånt som ha vari å fari. Men ändå gnager i bakhuvudet.

Kan nån komma och fengshuija hos oss? Hårt och skamlöst. Bort med allting bara. Känns som att jag inte gör annat än plockar å plockar. Sätter jag mig ner med datorn har jag dåligt samvete över högarna som hopar sig. Lakanen som borde manglas så inte skåpen råmar av hunger.

När har jag senast suttit i trädgården och gjort ingenting? Eller ens läst en bok? Det är så mycket jag vill ha gjort först. Men då ena endan är uppredd börjar det rispa i den andra.

Har ingen ro i kroppen. Bara på teatern är jag fri, ledig. Konstigt det också. Andra tycker att de är lediga de dagar vi inte spelar. Men inte jag.

Och ändå. Är det det bästa. Att vara hemma med barnen. Bara sakerna skulle hållas på sina ställen och flugorna inte skulle lägga ägg i komposten. Inomhus . Fy aase, säger jag bara. Tur att de inte hann börja flyga. Krälade bara. Fy fan.

Men kaffe. Underbart med kaffe. Kokade inget igår då mjölken var slut och jag inte hann till butiken. Vaknade med huvudvärk. Måste fixa ett kok till. Kaffe. När blev jag beroende?

Städat undan babykläder. Det är så man vill gråta. De växer så fort. Fort fort fort. Och nu är det inte nån vits att spara hela rasket mer. Bara de mest älskade plaggen får stanna kvar. I tre små lådor. Alla tre har förstås använt samma kläder, i stort i alla fall. Kotten har dock utökat garderoben med lite klänningar. Men ändå finns det kläder som man helt klart kopplar till Paprika, andra sm tillhör Discodancer och vissa som är helt klart Kottens. Dels har det att göra med vem som var första barnet, dels med vem som har blå ögon och vem som är mest feminin. Av nån anledning får jag nämligen inte Kotten att passa i sparkbyxor. Och intressant nog känns inte de unisexkläder jag tyckte att pojkarna hade så unisex mera. Visst. De är inte mörkblåsvartaskogsgröna med dödskallar och eldflammor. Men ändå. Gulla passar så fint i ljusrött. Men det gjorde ju Paprika också. Nå. Svammel svammel.

De tre lådornas innehåll har olika färger. Paprikas innehåller mest rött och gult. Lite orange och ljusrött. Discodancer har övertagit allt blått och grönt, medan Kottens babykläder är bruna, vita och ljusröda. Eller kanske snarare cherise. Och turkost. Konstigt hur man klär ungarna olika fast de i princip har samma färger. Tror det är mest ögonen som avgör. En har så gott som svarta, en blå och en lite diffusa, men på väg att bli bruna.

Ja. Vad mer? Killarna är på läger. Och mannen på jobb igen. Bara Gulla och jag hemma. Så skönt. Hör mina egna tankar. Fast de mest manar till städning. Men jag slipper i alla fall fixa så mycket mat och vara fredsdomare mellan killarna. Och då slipper jag det dåliga humöret också. För deras gräl retar gallfeber på mig.