Gaudi blev till sand

Har i två år varit på väg till Barcelona. Men kommer att hamna i Lloret de Mar istället. Är ganska knäckt. Men försöker komma över det. Tyvärr är hela familjen lite dämpad över nyheten. Andra mänskor åker till södern på sommaren, men inte den här familjen. Den åker inte ens till södern under vinterhalvåret. Känns så bortkastat att betala för att ligga på en strand. En dag går väl an. Men en hel vecka. Medan allt intressant finns en och en halvtimme bort. Men att åka tåg till Barcelona med en tvååring varje dag är en omöjlig tanke. Suck!

Men kanske, kanske det här blir resan då allt svänger. Resan då jag lär mig att inte göra något. I en hel vecka. Fast alla sevärdheter skriker i bakgrunden. Inte ens matkulturen kan man ta del av i nån större utsträckning då maten serveras på ett och samma hotell. Varje dag. Men andra mänskor åker ju på såna resor, så kanske jag efter denna vecka förstår tjusningen. Tror att det hade känts okej i februari. Eller ännu i april. Men nu, då Finland är som vackrast och sommarstugan lockar känns det onekligen svårt.

Men kanske det ordnar sig. Måste bara vänja mig. Börja dagen med en martini. Och avsluta resan med socialen väntandes på flygfältet. Så nej. Den versionen går ju inte.

Men en annan version gör sig gällande i bakhuvudet. Lerosversionen. Hade nämligen gärna deltagit i Monika Fagerholms skrivarkurs på Leros i våras. Kanske det är det jag skall hålla på med den här veckan? Skriva. Korka de fina födelsedagspresenterna jag fick. Den rosa anteckningsboken av Friman och Havet som jag fick av Fagerholm. Gå längs havet. Läsa Havet. Och skriva om havet.

p.s. Den som vill kan posta skrivarkursuppgifter åt mig i kommentarsfältet. d.s.