onsdag 15 augusti 2012

Juntigt

Jag funderar ofta, ja, faktiskt ofta, på hur folk kan vara utan dagstidningar och/eller radio. Antagligen för att jag så ofta får frågor om vad som händer i stan. Folk blir nästan förnärmade över att man inte ringt till dem och berättat att det är en gratis barnkonsert på gång 200 m från deras hus. Mest störd blir jag på folk som "läser tidningen hos mamma". En vecka för sent.

Men Minna hade skrivit följande i en kommentar på spetsfabrikens låsta blogg:

"Samma mentala förändring sker förresten när man slutar läsa dagstidningar. Efter en tid är det svårt att bry sig tillräckligt för att engagera sig i det på nytt. Tidningarna börjar bara verka helt juntiga istället. Man faller ut ur systemet, liksom."

Väldigt intressant, det där. Helt förståeligt, men ändå så bakfram. Det juntiga är ju att inte läsa tidningen. Att inte bry sig tillräckligt om något annat än sig själv och sin lilla navel för att kunna engagera sig. Även om tidningen är hur juntig som helst. Men ack så skönt det skulle vara. Att bry sig skit i sin omvärld. 

4 kommentarer:

  1. Eventuellt är jag stingslig, men jag kan inte låta bli att påpeka att man kan vara utan dagstidning för att man inte har råd att betala för den. Eller åtminstone lite sen om man inte har råd att betala för tidningen, utan läser den på biblioteket. Eller hos mamma.

    SvaraRadera
  2. Som vårdledig tjoar jag inte heller högt av glädje då tidningsräkningen kommer, men återger vad jag skrev i mitt tidigare inlägg om ämnet :

    Visst. För en del kan det vara ekonomiskt betungande med en prenumeration. Men såå jävla dyrt är det inte. Samma personer som gnäller över prenumerationspriset använder det dubbla hos frissan varje månad. Känns det faktiskt bättre att vara stajlad utanpå än innanför skallbenet?

    SvaraRadera
  3. Jo, jag såg ditt tidigare inlägg, och jag värjer mig emot att fattigdom i grunden skulle vara en prioriteringsfråga eller en fråga om intelligens. Att fattiga mänskor egentligen inte är fattiga, de har bara inte vett och engagemang nog att prioritera rätt.

    Jag inser att vi talar om olika slags "ha råd med", ett som handlar om lättja och ett som handlar om fattigdom. Jag håller fullständigt med dig vad gäller det förra, men tycker att det senare är värt att komma ihåg.

    SvaraRadera
  4. Jo, absolut. Och alla har faktiskt inte råd med tidningen. Fast de skulle prioritera den hur högt som helst på sin lista. Men de som brukar jåma om dyra tidningspriser i min närhet har konstigt nog råd med andra saker som i min värld går långt efter en tidningsprenumeration. Det är de facto samma mänskor som inte ens läser gratistidnigen som dimper ner två gånger i veckan.

    SvaraRadera