Pia Ingström skriver i recensionen av Sara Jungerstens Wannabe:
"En fin sak med Wannabe är att Jungersten helt oförfärat låter småstadsteatern vara stor och magisk, premiärfesten glamorös och Vasabladets kritik livsavgörande. Det är så det känns för Tove, fast det ur en cynisk medelålders synvinkel kan te sig lite...ja, som fiktion helt enkelt."
Och det stör mig. Jag fattar ju vad hon menar, men det stör mig ändå. Hade hon tänkt och tyckt lika om scenen hade varit Svenska Teaterns? Om den livsavgörande kritiken skrivits av Hbl?
För det är precis det samma. Lika småstadsteater på svenska i Helsingfors som i Vasa. Och lika livsviktigt för skådespelaren om kritiken skrivs i Hbl eller Vasabladet, Västis eller ÅU. Och teater är precis lika stort och magiskt överallt.
jag log åt samma sak. och tänkte att för någon är Vasa med sitt liv en liten och provinsiell struntsak. och för någon med säte i Berlin är Helsingfors det. vill man se livet på det sättet finns det alltid de som är mindre och obetydligare -onödigt att inskränka sej på det viset tycker jag, och instämmer med din sista mening!
SvaraRaderaTänkte ungefär detsamma - alla finlandssvenska teatrar är väl lika provinsiella, om det är så man föredrar att se dem. Men när man är där, mitt i det hela, bara ÄR det stort och magiskt och man har inget annat i huvudet tills premiär med fest och allt är över - fastän man är "bara" statist/korist och inte precis kvällens primadonna :-)
SvaraRadera