Barnkalas

Pustar ut efter ett lyckat födelsedagpiratmaskeradkalas. Roligt. Roligt. Roligt. Och soligt, soligt, soligt. Tack och lov för det. Hade inte varit så kul med 20 springande ungar här inne. Men nu är det städigt och fint i hela huset och gräsmattan är nyklippt. Äntligen så som jag vill ha det. Undrar hur länge.

Nå. Hursomhelst. Endel tycker det är jobbigt att orda barnkalas. Det tycker inte jag. Det är bara kul. Det som däremot INTE är kul är det eländiga storstädandet innan. Så att man har plats med själva kalaset. I år var det dessutom flickor inbjudna och helt klart ser en 10-årig flicka om vessaspegeln ser sjabbig ut, medan killar i den åldern inte ens ser att där finns en spegel. Fördomar, fördomar. Jo. Men så sanna sådana!

Om man kunde hålla det ens lite städigt hos oss, skulle det ju bara vara att dammsuga och byta handduk på vessan innan man svänger ihop en kaka. Men nej. Först måste det röjas och i vissa rum möbleras om så man kommer åt att dammsuga. Ååååh, jag är så trött på det. Att inte var sak har sin plats. Och att inse att det kommer att vara så så länge jag inte flyttar hemifrån. Och det tänker jag ju inte göra. Så det är bara att leva med det. Att bli skrikmorsa eller martyrmorsa har ju ingen effekt.

Det har diskuterats lite om presenter och goodie-bags här och här.

Kommenterade själv så här:
"Vi brukar nog ha mete eller skattjakt men inte så häftigt innehåll i påsarna. Mest godis. Äldsta fyller snart 10.

Ibland har ungarna kommit hem med dyrare presenter än det vi gett födelsedagsbarnet i present. Nålåt. Men ännu mer nålåt för den som hållit kalaset tycker jag. Och jag tänker faktiskt inte gå med i nån kapprustning.

Fast andra kanske tycker att vi kapprustar till stora happeningskalas? Men det kan jag inte rå för. Det enda jag fixar är något att äta och en "skatt". + att jag låter dem ha ett långt kalas. 3-4 timmar. Killarna ordnar programmet själva för de tycker det är så töntigt med "ordnade" lekar. Så nu blir det igen piratkalas med skattjakt på gården. Billigt och bra. Förra året gömdes skatten så väl att de var sysselsatta i tre timmar innan de hittade den."

En sak som hade ändrats mycket mot de tidigare åren var helt klart att barnen själv hade valt present åt 10-åringen. Allt han fick var sånt som verkligen passade honom. Hittills har presenterna varit valda av mammor som inte känner honom. Dyra fina presenter. Vet inte hur många tiotals bilar mina söner fått under årens lopp som aldrig nånsin lekts med. Som tur var har de kusiner och gudbrorsor att ge dem vidare åt. Nu, då barnen tydligen är så stora att de själva går till butiken och handlar (flickorna) fick han mycket mer passande och mycket billigare presenter. Känns bra.

Och ingen klagade över hemlagad saft istället för läsk. Och inte klagade de över avsaknaden av chips och godis heller. De bara sprang som galningar och letade efter skatten i två lag. I år tog det bara knappa två timmar att hitta den. Och inte så många skadade heller. Bara två som brände sig på brännässlor, ett skrubbsår och två blåmärken. Tekevälle sattuu.